Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världsförklaring, och religionen, fattad såsom en på den
religiösa känslan i människan sig stödande visshet om en
skaparevilja, har städse rådt strid, bvars häftighet varit beroende
af tidsandan eller vid olika tider rådande filosofiska system.
Den lära, som i sina konsekvenser haft ett oerbördt
inflytande både på filosofin och religionen samt dessas inbördes
förhållande, är den Darwinska. Såsom allmänt kändt
förfäktar Darwin „kampen för tillvaron", „det naturliga urvalet",
eller med andra ord åsikten, att den öfveralt rådande
utvecklingen i den organiska världen börjar med en prototyp, en
urcell och utmynnar efter en obegränsad tid i människan.
Skapelsen har ingen plan, utan är beroende af en tillfällighet,
en slump. Till och med människans själslif bar uppkommit
enligt samma grundprinciper.
Den man, som inom filosofin utgått från den Darwinska
teorin och uppstält ett „system" är Herbert Spencer i sin
„first Principles".
Spencer erkänner tillvaron af en religiös känsla. Han
härleder sig till detta enkla faktum däraf, att alla t. o. m. de
mest ociviliserade människor hafva en föreställning om ett
högsta väsen.
Vetenskapen åter är för honom en fortgående uppenbarelse
förmedelst de oss gifna förståndsförmögenbeterna om den i
världsaltet bestämda ordningen.
För sitt system söker Spencer en utgångspunkt, som vore
ett så oomkullrunkeligt faktum, att ingen tänkbar invändning
mot densamma kunde göras. Den religiösa känslan måste
därför ock vara ense med förnuftet i denna punkt. Den religiösa
känslan, oberoende af om den uppstått till följd af en
skapelsebandling eller ur utvecklingen, måste således försonas med
vetenskapen. Denna punkt, bvari båda äro ense, är den, att
det finnes en absolut positiv värkligbet, Noumenon, bvaraf
världsaltet, Phoenomenon är en uppenbarelse, men densamma
är enligt Spencer för oss rent outgrundlig. Den religiösa känslan
lämnar han här, sedan densamma bidragit till bevisandet af
grundens hållbarhet för hela hans system. Han öfvergår till
det vetbara och utvecklar sitt system, det förnämsta, som
icke blott den engelska filosofin, utan filosofin öfverhufvud
frambragt. Religionen är icke hållbar för honom, då
hypoteserna om panteism och teism icke låta sig i tanken
förvärkligas. Väl dock att ateismens otänkbarbet af honom
framhålles. Ur sitt system utvecklar han äfven sin etik, „The
Data of Ethics", sedeläran ombyggd på världslig grund.
Tillföljd af sjukligbet påskyndade han synnerligen detta arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
