- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
66

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 3. Dop, faddrar, kyrkotagning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nägenhet att låta barnen bäras fram i de ofta kalla kyrkorna. Den
kamp, som länge i det fördolda förts mellan ideella och praktiska
synpunkter, hade alltså slutat med en seger för de senare —
tillsvidare. Men utan tvivel led dopakten en svår förlust genom denna
förändring. Den mäktigaste doppredikan hade därmed tystnat.

I samband med kyrkdopens upphörande flyttades även ofta de
gamla dopfuntarna ur kyrkan. Så skedde bland annat i Lundby. År
1824 stod denna kyrkas 1200-talsfunt utkastad på kyrkogården, där
den var utsatt för vädrets alla inverkningar. Samma öde drabbade
många andra dopfuntar.

Beträffande ritualen följdes den i handboken föreskrivna
ordningen. Vid prästmötet 1700 anmärktes på en viss olikhet i fråga om
ordningen, i det att i somliga församlingar sjöngs en morgonpsalm
eller någon annan psalm "medan samma akt påstår, men
somlig-städes förrättas den utan att sjunga därvid". Biskopen ansåg
tjänligast att sjungandet upphörde, "på det en likhet må allestädes
härutinnan vara och församlingarna måtte kunna desto bättre aktning
giva på bemälte höga akt". Redan i Rudbeckius’ Kyrkostadgar heter
det: "När dopet förhandlas skall vara tyst och uppehållas med
sången, på det alla må höra vad som haves för händer".95

I äldre tider fingo allmogens barn vanligen blott ett dopnamn.
Särskilt ofta förekommo i Stora Skedvi mansnamnen Anders, Erik,
Olof, samt kvinnonamnen Anna, Karin, Margareta och Elisabet. I
Sala socken buro 1664—1700, såsom Assar Jansson påvisat, 84 %
av alla män ett av sju namn, nämligen Erik, Johan, Anders, Olof,
Lars, Per och Mats. 77 % av kvinnorna hade ett av namnen
Anna, Karin, Brita, Kerstin, Margareta.96 På 1820-talet började man
i Stora Skedvi oftare än förut giva barnen två namn. Namnskicket
förändrades. Liknande torde förhållandet ha varit i andra
församlingar. S. k. ståndspersoner hade redan tidigare begåvat sina barn
med flera namn.

Ett subtilt spörsmål behandlades vid 1688 års prästmöte. Frågan
gällde, huruvida ansiktet på barnen vid dopet skulle vara vänt nedåt
eller uppåt. I likriktningens tecken bestämdes, att ansiktet skulle
vara vänt nedåt, "vilket mentes vara brukligare och kyrkoordningen
likmätigare". Ett kungligt brev 1773 förbjöd en tidigare plägsed att
döpa oäkta barn efter gudstjänsten. Anmärkningsvärt är, att
föräldrarna i regel icke voro närvarande vid dopet, då det förrättades i
kyrka. Beträffande modern hade detta sin grund dels i bestämmel-

’66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:13:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrksed/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free