Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - III. Förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. III.
FÖRUTSÄTTNINGAR
I stort sett har den kyrkliga seden haft samma förutsättningar i
Västerås stift som annorstädes. Då vi nu övergå till att beröra de
allmänna förutsättningarna för kyrkosedens rika blomstring under
1600- och 1700-talet, påkallar först och främst kyrkotukten vår
uppmärksamhet.
I all sed ligger något av psykiskt tvång. Man drives att göra,
"som alla andra göra". Men den gamla kyrkoseden uppbars icke
blott av ett inre utan även av ett yttre tvång. Likasom seden blev
även kyrkotukten närmare utformad och statligt reglerad genom
1686 års kyrkolag. Ett brott emot den kyrkliga ordningen var något
som på det närmaste angick den världsliga makten. Utmärkande
för 1600-talets kyrkotukt är den nära samverkan mellan kyrka och
stat i fråga om kyrkodisciplinen. Då kyrkans organ icke kunde
förmå en felande till underkastelse, var det länsmannens och
polismyndighetens skyldighet att inskrida. Å andra sidan kunde
kyrkostraff ådömas av världslig rätt. I detta sammanhang må även
erinras om det s. k. konventikelplakatet av 1726, som av hänsyn till
den kyrkliga ordningen förbjöd sammankomster i enskilda hus av
"man- och kvinnkön, gamla och unga, kände och okände, få eller
flera.... under förevändning att bruka sin andakt och
enkanner-liga gudstjänst". Hållandet av olovlig sammankomst straffades
första och andra gången med böter eller fängelse, tredje gången
med landsförvisning på två år. Även deltagande i konventikel
medförde böter.
Orsaken till att "det allmänna" på detta sätt engagerade sig i
värnet om kyrkoskicket låg först och främst i det nära sambandet
över huvud mellan stat och kyrka. Till långt in på 1800-talet kunna
de båda storheterna knappast hållas i sär. Härtill kom den höga
uppskattningen av religionens betydelse för samfundslivet i
allmänhet. Likasom det i våra dagar anses som en medborgerlig
angelägenhet av första ordningen att sörja för barnens skolundervis-
’100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
