Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - b) Kyrkans undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkans undervisning
Bör seden ha en plats i gudstjänstlivet, så gäller detta i ännu högre
grad om kyrkans undervisande verksamhet. Denna är särskilt ägnad för
saklig information på detta område. En sådan verksamhet är av behovet
påkallad. Många även kristet påverkade människor räkna alltjämt den
kristliga seden till adiafora. Det innerliga sambandet mellan det inre och
det yttre, mellan inspiration och övning, väckelse och fostran är fördolt
för deras ögon. Ökad insikt i dessa ting är av nöden.
Att den kyrkliga seden har sin givna plats i konfirmationsundervisningen
ligger i öppen dag. Mera än någonsin behöver denna undervisning nu göra
allvar av sin uppgift att föra de unga in i församlingslivet.
Betydelsefullare än åtskillig abstrakt kunskap, som ofta snart förflyktigas, är att
de unga lära sig hitta i bibel och psalmbok samt följa med i gudstjänsten.
Dessa praktiska lärdomar stanna ofta kvar, när mycket annat blivit glömt.
Lektionariet i evangelieboken bör kunna bli en välbehövlig hjälp för en
ordnad bibelläsning. Ett av skälen till att det bibehölls vid sista revisionen
av evangelieboken var tanken på konfirmanderna. Så mycket angelägnare
är det, att gåvan utnyttjas. Även "En liten bönbok" kan bli en ovärderlig
vägledning i bönens heliga konst. En dylik instruktion faller helt inom
kunskapsmeddelelsens ram. Konfirmandernas kyrkogång blir ur den här
anlagda synpunkten en betydelsefull sak. Detta spörsmål har ännu icke
fått en tillfredsställande lösning. Finge konfirmandundervisningen mera
än vad nu är fallet föra in i bibel, psalmbok och gudstjänstliv, vore mycket
vunnet. Säkerligen skulle icke heller trosläran bli lidande därpå.
Det sagda gäller delvis även söndagsskolan. Att också denna bör väcka
kärlek till bibel och gudstjänst, är självklart. En tacksammare uppgift
finnes icke. Starkare än andra får söndagsskolläraren erfara, att
himmelriket verkligen tillhör barnen. Och barn ha lätt för att känna sig hemma
i kyrkan.
Även husförhören äro en ytterst tjänlig form för information om den
kyrkliga seden. Föredragen vid dessa samlingar kunna med fördel
behandla ämnen rörande denna sak. Här finnes tradition att anknyta till.
Sedan gammalt ha ju ärenden, som berört kyrkogång m. m., förekommit i
samband med den rannsakning av sederna, som ägt rum vid husförhören.
Även praktiska åtgärder kunna upptagas till behandling.
Beträffande husförhören äro för övrigt särskilt två erinringar behövliga.
Först och främst är det önskvärt, att samtalsformen i största möjliga
utsträckning får komma till användning. Med rätta har biskop Gillberg
307’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
