Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 2. ᚦ - 3. ᚫ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nor) följa efter varandra. Eddastrofen, som ovan citerats, är
icke fullständig. Den har förlorat sin senare hälft, sannolikt
har däri gjorts ett i någon mån förtydligande tillägg.
3. Den tredje runan ^, tecknet för a-ljudet, har genom
tiderna oförändrat burit ett namn, som betyder ’gud, asagud’
(fornisl. äss etc). Talet 3 finnes i hellenistisk mystisk filosofi
— bl. a. just såsom en motsättning till talet 2 — tydligt
omtalat såsom gudomligt. Detsamma är förhållandet inom så
gott som alla religiöst färgade talspekulationer utgångna från
Främre Asien. Redan de sumeriska huvudgudarna bildade en
triad. För mithraismen har talet 3 tvivelsutan varit ett
gudomligt tal. Mithra kallades nämligen »den tregestaltade». I den
tregestaltade Mithra ha vi av åtskilligt att döma att
förmoda förebilden till den tregestaltade Oden, som skildras i
Snorres »Gylfaginning» och kallas »Hög, Jämnhög och Tredje».
Den gud, som i första rummet magiskt förbands med den
tredje runan, var säkerligen därför Oden. Den tredje runan
har bl. a. i Sverige, ehuruväl i sen tid, kallats Oden (så i en
handskrift i Kungl. Biblioteket i Stockholm). Lapparnas
vindgud, som i det huvudsakliga lånat drag från Oden, har i
magien varit förbunden med talet 3. Svensk folktro
sammanställer alltså Oden och talet 3: tre runkavlar omtalas såsom
hans, tre rätter mat säges guden vilja ha, och vill man möta
honom, skall man bege sig till en korsväg och tre gånger
ropa: »Ode, kom!» (Hyltén-Cavallius). Oftare har dock talet
i nordisk magi satts i förbindelse med det gudomliga över
huvud. Ett ännu levande exempel på 3-talets förmenta
gudomliga, antidemoniska kraft ha vi tvivelsutan i seden att spotta tre
gånger som skydd mot »otyg». Med kreaturen företagas
magiska handlingar anslutna till 3-talet. Folktron uppfattar detta
som ett skydd mot trollen (»Tussefolket»).
I lapparnas trolldom spelar talet 3 (jämte dess förstärkning
9, 3X3) den förhärskande rollen vid gudomliga ceremonier
och helbrägdagörelser: vid offer till någon av himlagudarna
avskars först tre stycken av det ännu levande djuret (en bit
av vartdera örat och en av svansen), tre pinnar stuckos i
Sar-akkas gröt, tre bilder sattes på samma lave vid dyrkan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
