Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 11. ᛃ - 12. ᛇ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den i anslutning till alfabetbrakteaternas runanordning —
tecknet 1 . Detta har haft ett namn, som äldst hetat *lkwag
och betytt ’idegran’ (angelsax. éoh). Tidigare har jag,
förlitande mig på den något ålderdomligare Kylverrunraden,
antagit, att detta tecken varit det 13:e (/>-tecknet [^ står på
Kylverstenen mellan j-runan (•) och tecknet Js). Alla andra
runradstraditioner stämma emellertid i detta fall med Vadstena- och
Grumpanbrakteatens bokstavsrad. Härtill kommer, att
brak-teatinskriptionerna, som jag redan antytt, säkerligen ha
förfärdigats med något ännu äldre runminnesmärke av samma
typ som förebild. Man måste därför hålla för ytterst
sannolikt, att den tydligen vårdslöst inhuggna Kylverrunraden kan
bjuda på en eller annan av brådska eller okunnighet
föranledd omkastning i tecknens ordningsföljd. Dylikt är ganska
vanligt i latinska alfabetinskriptioner av samma magiska
typ. (På gravplatser anträffade kärl med bokstavsrader visa
nämligen ofta nog defekter i ordningsföljden.) Den, som
graverat i en för avgjutning avsedd stämpel har, om han råkat
begå ett fel, haft möjlighet att kassera ett i någon viktig
detalj bristfälligt arbete. För utföraren av en stenristning med
speciellt magiskt syfte torde en absolut korrekt ordningsföljd
ha kunnat te sig som mindre väsentlig. Tecknen voro icke
avsedda att ses och kritiseras av andra med runraden förtrogna:
Kylverstenen har stått nere i en övertäckt grav.
Vi ha sålunda goda skäl att utgå från, att den runa, som
kallats för ’idegran’ (*ihwas > ags. éoh), varit den tolfte i
utharkföljden. Runan bär ett trädnamn och kan sålunda
ursprungligen ha tillkommit såsom en representant för träden
och den därmed förknippade magien. I det av mig funna
bysantinska manuskriptet möter en otvetydig motsvarighet.
Här sammanställes nämligen den tolfte grekiska bokstaven
M (ju) med »fruktbärande träd»: xyla karpofora, (§vÅa
uciqjzo-(pÖQa (se avb. 16, i(3 = 12 anger den 12:e bokstaven, alltså /u).
Det faller sig ju synnerligen naturligt, att sädesväxter och
träd komma i följd.
Söka vi så efter, vad talet 12 kan ha betytt inom runnia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
