- Project Runeberg -  Lapptrummor och runmagi /
52

(1934) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions, Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 13. ᛈ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det inom mithraismen brukade uttrycket »födelsens sten
(klippa)», petra geneseös (névga ysvéöews), kan runnämnet petra
ha uppkommit.

Demeters och Magna maters motsvarighet i germansk
mytologi har givetvis varit gudinnan Jord, på isländska även
kallad Fiorgyn. Detta namn sammanhänger med det gotiska
ordet fairguni, ’berg, klippa’. Då f-tecknet behövdes för den
24:e runan (jfr nedan), har runradsbildaren icke kunnat
använda gudinnans speciellt germanska namn. Har han i stället
vänt sig till latinskt eller grekiskt ordmaterial, bör petra,
néxQa, ’klippa’, ha legat närmast till hands.

I den efterföljande uppsatsen om lapparnas trolldom skall
visas, att hos nordborna i magiskt syfte vid förlossning
använts en viss s. k. sten (lausnarsteinn). Den figur, som på
de lapska trolltrummorna av hednisk typ synes sannolikast
motsvara det 13:e runtecknet, avser en födelsegudinna
(Madderakka).

Den trettonde strofen i Eddadikten »Odens trollsånger»
torde även hänsyfta på magi, sammanhörande med en
födelseceremoni:

»En trettonde kan jag

med kraft att giva

åt pilt, som med vatten jag vigt,

att ej han skall stupa,

hur striden än hotar;

ej skall han segna för svärd.»

Det ligger nära till hands att anta, att det åsyftade är att
genom en galder förmå födelsegudinnan att skänka ett tryggat
levnadslopp åt ett nyfött, nyss vattenöst gossebarn.
(Vattendop var ingen speciellt kristen ceremoni.)

Talet 13 är i vår tid som bekant allmänt betraktat som ett
olyckstal. Studerar man forntida magi, finner man emellertid,
att 13 ingalunda genomgående betraktats som ogynnsamt. I
judisk magi och mystik var t. ex. 13 ett betydelsefullt, men
ingalunda utpräglat olycksbringande tal. Av ett uttalande i 2:a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:51:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lapptrumm/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free