Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapparnas spådomskonst - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cirkelformig plats (22 på avb.), där lapska kåtor och jordkulor
finnas avbildade. Om betydelsen av denna figur meddelas,
att det av ringens rörelse från detta område eller dess
kvarstannande inom detsamma avgjordes, om lappen skulle stanna
där han var eller hade utsikt att få det bättre annorstädes.
Vi veta även, att om ringen gick från dödsrikets område till
detta bostadsområde, var det ett gott tecken: den sjuke skulle
få stanna kvar hos de sina. Hålla vi oss till det, som
närmast kan förmodas ha varit odalrunans roll vid spådom, ha
vi här en god överensstämmelse mellan det lapska
hemvisttecknet och innebörden hos utharkens 22:a tecken: vad som
varit den bofastes hemvist har blivit lappens hemvist. Runans
namn har i detta fall icke varit det väsentliga utan dess
magiska funktion.
23. Det 23:e utharktecknet, dagrunan, har haft ett namn,
som betytt ’dag’ och sannolikt även ’dager, dagsljus’. På
lapska brukas emellertid samma ord beive (peive) både för
’sol’ och ’dag’. Om reflexerna av den 15:e och den 23:e
runan (solrunan och dagrunan) hållits isär, böra de lapska
tecken, som gå tillbaka på de nämnda runorna, befinna sig i
varandras omedelbara grannskap. Med hänsyn härtill
förmodar jag, att den s. k. »söndagsmannen», anbragt omedelbart
över soltecknet (10 på avb.), är en reflex av dagrunan. För
att skilja detta tecken från solens har man sannolikt till en
början kallat det »solmannen». Redan i fornnordisk myt torde för
övrigt dagrunan ha förbundits med en såsom ett manligt väsen
uppfattad ljusgudomlighet: Dag, Dellings son. Då söndagen
var solens dag, har av dagmannen-solmannen slutligen blivit
»söndagsmannen», varefter de båda på sidorna om soltecknet
placerade mansfigurerna, reflexer av m- och r-runorna,
ävenledes uppfattats såsom veckodagsgudomligheter. Möjligen har
först söndagsmannen (solmannen) försetts med vingar, kanske
i anslutning till äldre nordgermansk myt. Sedan ha även de
båda andra figurerna fått vingar i stället för armar.
24. Det återstår nu endast att finna motsvarigheten till
utharkens sista (med talet 24 förknippade) runa. Dess namn
på fornnordiska, *fehu, har på en gång betytt ’boskap’ och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
