Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyrvaktaren hade behandlat henne, såsom han gjort.
Det var, emedan det var hans, Berglunds, flicka.
Det var honom, förolämpningen träffade, och det
syntes honom, som om denna sak endast var
fortsättningen och rågan på en förföljelse, vilken
börjat i den stund, då lotskuttern första gången
satte honom i land på denna plats, där hans öde
skulle gå i fullbordan.
Han gick bort i en förfärlig sinnesstämning
mitt emellan ångest och ruvande raseri. Han
gick över planen, ned till stranden och företog
sig att ändamålslöst gå runt omkring ön.
Hemkommen kastade han sig som vanligt på sin
säng, ett rov för en förbittring, vilken kom hans
tanke att liksom förtrollad kretsa kring en enda
punkt, vilken värkte inom honom som sår från
ett glödande järn. Och denna punkt växte. Den
förstorades och åt omkring sig som en
pestsmitta, vilken får makt med en hel organism,
och besatt av denna värkande vrede, vilken drev
honom med makten av ett helt livs dolska
förbittring, grubblade han på medel att bliva sin
plåga kvitt.
Det gick dagar och veckor, under vilka han
icke kände någon lisa, förrän den dag då han
en gång höll medlet i sin hand. Med fingrar
som darrade av feberoro, vecklade han upp det
lilla papperet, som innehöll ett vitt pulver, och
i rummets mörkaste vrå stod han länge, hållande
detta pulver i sin hand. Nu var oron borta, en
känsla av fasansfull trygghet fyllde honom, och
han lät dagar gå, under vilka han endast njöt
av den säkra hämnd, som icke kunde gå honom
ur händerna.
När fyrvaktaren hade fått sitt hotade
trädgårdsland i ordning igen, greps han av ett slags
ånger, att han icke låtit udda vara jämnt, och
han berättade på aftonen händelsen för sin mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
