- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
22

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mörderska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världen hade hon sagt honom, att nu kunde hon
inte tjäna längre. Det var bäst, att hon finge gå
hem till sina föräldrar, innan det blev för sent.
Han hade svarat helt lugnt, att det var nog det
bästa. Så hade han sett nedåt hennes kropp och
dragit på munnen.

Och så hade hon gått, ensam med ett knyte
i handen. I fönstret hade barnen setat och sett
efter henne, och hon hade märkt, att de knuffat
på varandra och skrattat.

Det såg hon i minnet, medan den trånga
gården med brunnen och skrindan, som alltid stod
vräkt mot staketet, trädde fram för hennes
inbillning. Men vad som grämde henne var, att
husbonden inte kunde ha spänt för en häst för
den skrindan och skjutsat henne hem, eller
åtminstone bara ett stycke av vägen. Då hade hon
kommit till de sina och fått föda sina barn i ro,
och hon hade icke behövt att ligga främmande
människor till last och veta, att de gingo och
väntade på att hon skulle bliva frisk, så att hon
kunde komma ur huset.

För resten voro de vänliga mot henne. Det
var herrskapsfolk, till vilka hon kommit. En
gammal fru gick ut och in och gav henne allt vad hon
behövde, både mat och hjälp med barnen. Och
en gång, när hon låg och blundade, och de andra
trodde att hon sov, hade en gammal herre varit
därinne. Hon kände igen samma ansikte, som
hade böjt sig över henne på trappan, och hon
hörde honom säga till den gamla frun:

»Ja, ja, Kristin! Också vi ha en gång varit
unga.»

Men hela tiden plågade henne den tanken,
att hon låg främmande till last med sina barn,
och hon skämdes också, att främmande skulle se
dem. Ty det var hos herrskapsfolk hon låg, och
inte hos sina likar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free