Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mörderska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gick snabbare och snabbare, gick, fastän
den hastiga gången plågade hela hennes kropp, och
fast barnen tyngde på hennes av sjukdomen svaga
armar. Hon såg ställe efter ställe, som låg vid
vägen. Men med läppar, sammanbitna av trots,
gick hon förbi. Ty hon kunde ej en gång till
ligga främmande till last med dessa barn, som
ingen i hela världen mer än hon ville kännas vid.
Och som hon gick, började snön att vräka
ner. Den kom icke längre i lätta, mjuka flingor,
vilka sakta gledo in i trädens barr eller stilla
täckte den frusna jorden. Den kom i massor, den
yrde i stora moln omkring henne, så att den
hämmade andedräkten och tvang henne att stå stilla
för att pusta ut. Den lade sig tung över hennes
fötter och tornade upp sig tvärs över vägen i höga
drivor, som hon måste vada igenom, under det att
varje steg pinade hennes medtagna kropp.
Och medan hon då vandrade framåt,
omtöcknades småningom hennes sinnen. Det gick
upp för henne, hur förfärligt ensam hon var. Andra
kvinnor klemades det med, när deras stund var
kommen. De hade en varm bädd att vila i och
en vänlig hand som strök deras panna, när den
var våt av feberns svett, hon ensam jagades ut i
snön, och hon tyckte, att dessa barn började tynga
henne, att hon aldrig skulle orka att ensam bära
dem ända fram. Hade hon fått vila sig en stund,
hade det funnits en annan som bara ett ögonblick
lyft bördan från henne, han skulle fått misshandla,
slå, piska henne, och hon skulle ändå ha följt
honom, därför att han sörjde för hennes barn,
och därför att utan honom skulle hon ej orkat
bära dem ensam. Men nu! Som hon nu gick,
skulle hon ensam gå också genom livet. Barnen
skulle växa upp, de skulle bli större och större,
hon skulle segna i snö för den börda som tryckte
henne mot jorden, och om hon än släpade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
