- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
28

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mörderska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ja, det var två.»

Modern teg en stund, och hennes blick sökte
dotterns.

»Äro de döda båda två?» sade hon till sist.

I hennes ansikte syntes något av den fattiga
kvinnans misstänksamhet, som känner världens
gång och vet vad som händer och kan hända.

Tekla visste, att hon ej kunde undkomma
denna blick, och med en röst som innebar en hel
bekännelse svarade hon:

»De ligga i snön.»

Den gamla torparhustrun slog häftigt ihop
händerna, och i hennes ansikte kom ett uttryck
så hårt och vasst, att dottern ej tordes svara.

Och samma dag blevo de små liken burna in
i Teklas familjehem.

Det blev rättegång om den saken, hur Teklas
barn hade dött. Hela historien lät så besynnerlig,
att den väckte uppseende både nära och fjärran.
Inför rätten bekände Tekla, att hon hade kvävt
sina barn, hon visste ju att det lönade sig icke
att neka. Ty hennes utseende, när de påträffades,
vittnade emot henne och det skulle också knappast
ha varit henne möjligt att neka. Efter mordet
hade hon blivit förändrad. Hon var nästan
folkskygg, och när hon sedan blev dömd till
straffarbete, föreföll det henne nästan, som om det vore
en välgärning, att hon åtminstone finge dölja sig
för de närgångna människornas onda blickar.

På frågan, varför hon dödat sina barn, kunde
hon aldrig giva en nöjaktig förklaring. Hon kom
alltid med olika uppgifter. Ty när människan är
i sin yttersta nöd, då överröstas inom henne varje
stämma, vilken hon under livets vardagar
igenkänner som sin, och hon grubblar efteråt fåfängt
för att finna svaret på det varför, som är hennes
naturs eviga gåta.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free