- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
34

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det, som aldrig blev sagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hånlett åt sitt eget brott. Men i samma nu var
uttrycket borta, och envist stirrande mot en punkt,
som ingen mer än han själv tycktes kunna skönja,
uttryckte fångens drag samma oåtkomliga,
ruvande svårmod, som förut trotsat både religionens
ord och prästens brodersinne. Övergången
var så hastig, att pastorn trodde sig hava sett
fel, och att leendet aldrig existerat.

Pastorn såg allt detta, medan han låg vaken
i sin bädd, och glömde att läsa vidare i det
exemplar av Teologisk Tidskrift, som låg viket
på täcket. Skenet från stearinljusen bakom den
gröna mässingsskärmen föll över rummet med
dess bokhyllor och Kristusbilden av Thorvaldsen,
vilkens utsträckta armar skymtade ur en grupp
av blommor och bladväxter. Pastorn kunde se
denna bild där han låg, och ur hans hjärta steg
en stum bön om upplysning, huru han i denna
sak skulle handla.

Ty han tänkte just på fångens sista ord
när de samma afton hade skilts åt, och dessa
ord hade inneburit något inom hans egen
erfarenhet så nytt, att pastorn ännu ej hunnit sätta
sig in i deras egentliga mening. De hade
nämligen suttit samman i fångens cell. Emellan
dem båda låg bibeln uppslagen på träbordet,
och lampan kastade sitt ljus över bokens blad
och de heliga orden. Pastorn hade nyss slutat
en förklaring över Jesu liknelse om »Den
förlorade sonen» och han såg upp. Då märkte han,
att fången satt, som om han ingenting hade hört
och hade detta frånvarande, inåtvända uttryck,
som verkade skrämmande liksom från en, vilken
var långt borta.

»Här ni icke hört, vad jag sagt?» frågade
pastorn.

För förstå gången reste fången sitt huvud
upp och såg pastorn i ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free