- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
98

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När hon kom hem, sade hon till mannen att
morbrodern ej haft pengama hemma, men att de
skulle få dem om åtta da’r.

*     *
*



Två dagar därefter sade hon till mannen, att
hon ville fara in till Kalmar för att hälsa på en
gammal faster till henne, som bodde där.

Mannen spände själv för hästen på morgonen
för att skjutsa henne över till Färjestaden på
västra kusten av ön, varifrån hon skulle fara över
till staden.

Det var en klar morgon, och när de foro
vägen fram, satt hon hela tiden tyst, och
tankarna välde så underliga fram inom henne, togo
med sig hela den värld av liv, som hittills
funnits till för henne, bredde det ut, så att allt blev
henne klart, och hon tyckte, att nu förstod hon
sig själv. Hon förstod, hur hon kunnat bli gift
med honom, som satt vid hennes sida, och hur
hon kommit så långt, att hon som en brottsling
måste rymma från hus och hem. Men rak satt
hon ändå, rak och lugn. Och dock vilade hennes
blick på landskapet, som de foro igenom, som
om hon för alltid velat pränta in varje del
därav i sin själ för att minnas det, när hon blev
ensam.

Hon såg en äng med ekar, som nu hade fällt
sina blad, fälten, vilka för en månad sedan stått
gula av den rikaste skörd, en skog med små,
magra tallar, ett par gamla, ruskiga pilar. Och
allt vad hon såg, kändes som ett farväl.

Till dess att heden tog vid, den vidsträckta,
öde alvaren med sitt korta, saftiga gräs och
fläckarna av lågväxt, krypande, utblommad ljung.
Då greps hon av ett djupt, för henne själv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free