Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag slog mig ned vid ett av borden och
beställde den efterlängtade sejdeln. Den kom
fram. Jag hade nu god tid att se mig om, och
de få kunderna voro snart undersökta och syntes
ej ägnade att verka uppiggande.
I ett hörn av rummet satt emellertid, läsande
en tidning, en herre, som väckte min nyfikenhet,
och som jag snart märkte var värden på stället.
Det var en liten outsägligt välmående karl
med små blågrå, nästan mongoliska ögon,
slätrakat ansikte och ett tunt knollrigt hår, vilket
liksom drog sig tillbaka vid pannan för att lämna
utsikten fri. Hans läppar voro tjocka, hans hals
så fet, att när han lyfte på huvudet, såg det ut
som ett enda rakt streck från spetsen eller rättare
slutet av hakan och ned till nyckelbenet, vilket
skymtade fram över hans elegant urringade
skjortkrage. När han talade, lät det, som om orden
halkat ur munnen på honom. Han talade en
ganska vacker tyska, men i vissa ögonblick tyckte
jag mig urskilja ett slags brytning, som jag fåfängt
sökte förklara, varför den föreföll mig så bekant.
Han syntes emellertid hålla god ordning i
sitt hus. Oupphörligt hade han en påminnelse
eller uppmaning till hands för de uppassande,
och hela tiden gledo orden fram som välnötta
medar på glanskis, medan han ivrigt gestikulerade
med händerna, slängde på huvudet och allt ibland
själv sprang upp och ryckte en illa påfylld sejdel
eller en slarvigt serverad smörgås från en yngling
med servett under armen för att visa, hur han
skulle bära sig åt. Därpå bar han själv fram
artikeln i fråga till den väntande gästen, bad
honom under en flödande ordström om ursäkt för
dröjsmålet och slog sig därefter ned igen i sin
vrå och vid sin tidning, i det han vårdslöst kastade
den ena foten upp över knät.
Han satt ett gott stycke ifrån mig, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
