Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den hade Anna Lisa styrt om. Ingrid hade
stannat hemma.
Samtidigt hade gumman talat till kyrkoherden
om vad de skulle göra med Ingrid. Hon frågade,
om han ej visste någon utväg att skaffa flickan
plats som amma, då vore hon åtminstone försörjd.
Och kyrkoherden lovade att tänka på saken.
Nu visste kyrkoherden om en handlande i
köpingen, vars hustru nyss hade fått ett barn.
Frun hade varit mycket sjuk. Kanske kunde det
vara något för Ingrid?
Kyrkoherden funderade på saken och gick
slutligen till Ingrid. Hon såg blek ut och hade
mörka ränder under de ljusa, blå ögonen.
Kyrkoherden talade länge med henne i
enrum, föreställde henne hennes synd och hur
mycket hon hade att ångra. Ingrid hörde på tyst
och med nedslagna ögon. Flera gånger färgade
en rodnad de vita kinderna. Till sist bröto
tårarna fram, och under snyftningar mumlade hon
titt och ofta: »Nils är ju död. Jag kan ju ej rå
för, att han är död.»
Men när kyrkoherden började tala med
henne om den plats, han ville skaffa henne, då
torkade hon tårarna och hörde allvarsamt på.
Han förklarade fördelarna för henne, att hon fick
komma i ett aktningsvärt hus, och hur svårt det
skulle vara för henne att taga sig fram på egen
hand. Och när han gick, tog hon honom i hand
och tackade honom. »Det är gott att slippa ligga
andra till last», sade hon.
När kyrkoherden kom hem, skrev han till
handlanden ett långt och sirligt brev, där han
ordade om, mänskligt att tala, förmildrande
omständigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
