Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta sker i djur- eller växtkroppen — blir denna kraft
åter förnimbar i form af värme, som i sin ordning,
liksom i ångmaskinen, kan öfverföras till mekaniskt
arbete. Växterna äro djurvärldens stora energi-magasin
och växternas kraftkälla är ljuset — så lyder lifvets
första lag.
På allra sista åren har man emellertid upptäckt
organismer, hvilka liksom de gröna växterna själfva
fabricera sina näringsämnen, utan att dock behöfva
anlita solljusets hjälp. Dit höra i främsta rummet de så
kallade salpeterbakterierna, hvilka erhålla den för
lifs-processerna nödiga energin genom att förbränna
ammoniak till salpetersyra; hit höra svafvelbakterierna, som
förbränna svafvelväte till vatten och svafvelsyra, och till
dessa ansluta sig äfven järnbakterierna, hvilkas
kraftkälla ligger i syrsättningen af kolsyrad järnoxidul till
järnoxidhydrat.
* *
ta
Växtvärlden är alltså den breda kanal på hvilken
solljuset strömmar in och blir till drifkraft för
djurvärldens maskineri. Men hur går detta till? På hvad
sätt omvandlas solljuset till den kraft, som kommer
vårt hjärta att klappa, vår arm att höja sig och vår
hjärnas molekyler att dallra i tankealstrande falanger?
Huru kan plantan förvandla eterns lätta vågor till den
kraft, som kommer dess rötter att spränga sönder
klippan och blomman att vända sig mot solen?
Innan vi söka besvara dessa frågor, för så vidt det
för närvarande är möjligt, låt oss lifva upp några gamla
minnen från fysiken, utan att afskräckas däraf att
vetenskapens språk inte klingar romantiskt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
