- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
40

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ur nebulosans enformiga töcken frambragt solar
och månar och som en gång på hafsbottnen tände
lifvets första gnista har ur protozoernas ensartade rike
alstrat den öfriga skapelsen i dess mångfald och
fullkomlighet. När det gäller ett solsystems bildning kalla
vi de skapande krafterna gravitation, när det gäller
lifvets uppkomst, kalla vi dem fysiska och kemiska
krafter, och när det gäller den organiska skapelsens
fullkomning, heta de kärlek och död.

Dock, helt och hållet hemfallna åt förgängelsen
äro metazoerna icke. Äfven i dem finnes ett något,
som icke skall dö, men det är icke själen, icke anden,
icke hvad rätt du tänkt och hvad skönt du drömt.
Det är den embryonala substansen.

Blomman som trampas ned vid vägkanten,
dagsländan som födes om morgonen och är död om kvällen,
och människan, som mest af allt rädes dödens vacuum,
alla bära de inom sig denna embryonala substans.
Blomman har spirat upp ur ett frö, som mellan
hopfällda hjärtblad inneslöt den embryonala substansen som
en liten nästan omärklig stamspets. Fröet gror,
hjärtbladen växa ut, och stamspetsen skjuter upp, aflande
ur sig stam och blad, tills en dag på de gröna bladen
följa röda, gula eller blå och stamspetsen upplöser sig
i ståndare och pistiller. Tiden går och från den döende
stjälken falla bladen af, men den embryonala substansen
lefver kvar i de under tiden i pistillen bildade fröna,
för att nästa vår afla nya stjälkar, nya blad och nya
blommor och efter deras död åter i form af den
omärkliga stamspetsen i ett frö förbida vårens ankomst.

Ungmön, som spirat upp ur ett ägg, bär evigheten
inom sig, icke i sitt bröst, men i äggstockarna. Liksom
när örten afslutar sin tillväxt, den embryonala substan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free