Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antisemitiska sorg- och jubelfester.
Berlin den 11 mars 1894.
Äfven för socialister och antisemiter har
jubelfesternas tidehvarf runnit upp. För några veckor sedan firade
socialisterna i Berlins sjätte valkrets sitt tioårsjubileum
i strålande praktsalar, med fanor, festtal och marseljäs;
och i går afton högtidlighöll Tysklands största
antisemitförening, Deutscher Antisemiten-Bund, tionde årsdagen
af sin sin stiftelse. För antisemiterna har den gångna
veckan varit särskildt betydelsefull, enär deras främste
chef, den bekante rektorn och riksdagsmannen Ahlwardt,
i dagarna lyckligt afslutat det dolce far niente, som
hans vältalighet inbragt honom å cellfängelset i
Plöt-zensee. Redan i tisdags firades återseendets fröjd med
verser, öldrickning och brandtal, men den egentliga
jubelfesten gick af stapeln i går.
Det var en tämligen brokig massa, som samlats i
den väldiga salen i Feenpalast: gamla vördiga
gråhårs-män, studenter med sönderhuggna ansikten, unga damer
i baltoaletter, eleganta bodbetjänter och festklädda
småbarn, alla enade om samma tanke: judendomens
förintelse. Och då på slaget half nio rektor Ahlwardts
otympliga gestalt visar sig i dörröppningen, tages han
emot med pukskräll, fanfarer och ett jubel från fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
