- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
205

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han icke något genast, upprepar han: per un vécchio,
Signore, och ser mig in i ögonen med en blick som
säger: min herre, om Ni icke skänker denne gamle
man en almosa, så kommer icke han att slå ihjäl Er,
men helt visst kommer Guds vrede att drabba Er på
något fruktansvärdt sättl

Så kommer en liten näpen pys på sex, sju år,
spärrar vägen och yttrar med en docerande bestämdhet:
»Ho appetito, Signore!» Han upprepar dessa ord ännu
en gång och slår sig därvid pä maggropen med en
min, som så tydligt säger: min herre, jag, en förnäm
ättling af de gamla romarna, har lust att äta något,
men mina medel tillåta det icke för ögonblicket.
Förstår ni då inte, att det är en plikt mot det samhälle i
hvilket ni har äran vistas att genast afhjälpa detta
skriande missförhållande!

På gatan, vänd inemot trottoaren, står en gammal
kvinna, som, då jag passerar, höjer sina knäppta händer
mot himlen och mumlar en mängd obegripliga ord.
Det är mig ej fullt klart, om hon anropar mig eller den
högste, men när hon fått en slant, sjunker hon till
marken på sina knän, med händerna alltjämt höjda mot
himlen: 0 Dio, 0 Dio ... Och i hennes rörelser ligger
det en sådan estetisk träffsäkerhet, en sådan
aristokratisk mjukhet, att jag ett ögonblick undrar: är detta en
stor skådespelerska eller ett helgon?

Ålderdom och gratie — dessa båda motsatser synas
italienarna ha smält samman i en underbar syntes.
Och om man som nordbo ofta tycker sig märka, att vi
germaner i mångt och mycket blifvit styfmoderligt
behandlade af naturen, så har man å andra sidan en
bestämd förnimmelse af att vi inom oss bära på ett något,
som romanerna icke äga. I Tyskland skulle man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free