Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Ladugårdar och Logar
- Om Ladugårdar i allmänhet
- Om Logar i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en förfallen eller misslyckad ladugård. Den som kar en
vacker och ändamålsenlig ladugård, visar den också gerna
för sina vänner ock grannar, och den väckelse till
framåtskridande, som härifrån utgår, hafva vi funnit vara en af de
mest verksamma. Exemplet smittar: den ene grannen vill
ej hafva det sämre, än den andre, och livarje åkerbrukare
vet, att ladugårdens, liksom hela landtgårdens, största prydnad
ligger i den vackra och väl vårdade boskapen, samt att den
missvårdade är en gårdsskam, sotn stämplar egaren hårdt
och röjer en klent beräknande landtman. Att vara liknöjd
för ladugårdens utseende är att vara liknöjd för hela sitt
åkerbruk, och vi tveka ej att uttala det måhända nog djerfva
omdömet, att ladugården är landtgårdarnes förnämsta
byggnad, och att sjelfva herremannen ej kan företaga någonting
angenämare, än att dagligen helsa på de trefliga husdjuren,
omkring hvilka allt bör vara så städadt och sä fint, att han
med god smak kan sätta sig ned på en grönmålad
spjel-soffa och tillse utfodring och rykt. ”Rykten är halfva födan”
säger ordspråket, och om vi ej till fullo vilja inse sanningen
häraf, så fä vi dock medgifva, att de besök, som en vaksam
husbonde gör i sin ladugård, måhända äro de mest lönande
af dem alla.
*
Logar.
Första regeln vid uppförandet af logbyggnader är —
utom den för hvarje husbyggnad gällande, att med minsta
möjliga omgifningsväggar och tak vinna största möjliga
utrymme — den: att med minst rumupptagande kör gångar kunna
göra största möjliga längden af ladornas sidor åtkomliga för
lass, utan att aflägsna säden allt förlängt från tröskmaskinen.
Det ligger nemligen en utomordentlig vigt uppå, att under
den dyrbara bergningsdagen hafva korta afstånd för sädens
införande i ladorna, och med litet eftertanke är det ej svårt,
att så förlägga inkörsgångar och tröskplatser, att säden, äfven
uti de största logbyggnader, i medeltal ej behöfver kastas
mer än 10 å 12 fot, och att afståndet till tröskverket i
medeltal aldrig blifver längre än 14 å 16 fot. Golf bör gerna
finnas i alla lador, och om inkörsgångarne också skulle blifva
flera och upptaga något större rum,, än som nu brukas, så
är dermed visst ingenting förlora dt, utan snarare vunnet, ty
sedan man begagnat körgängen såsom sådan, fyller man
äfven denna med säd och borttager derigenom intet rum.
Körgångarne lämpa sig dessutom alltid väl som halmplats
vid tröskningen. Inkörsgångarne böra företrädesvis
genomskära logbyggnaden på tvären och vara anordnade för
af-lassning åt 2:ne sidor samt å större logbyggnader vara flere,
så att lassen ej hindra hvarandra. Tvärgenomkörningarne
borttaga också mycket mindre rum och äro mindre
hinderlige, än de gamla långlogarne med sina djupa lador. Genom
tvärgångarne sönderfalla äfven ladorna i särskilda
afdel-ningar för olika sorter säd. Dock böra dessa
tvärgenom-körningar sammanbindas med en öppen gång i midten af
byggnaden eller längs byggnadens ena sida. På midten af
denna gång, eller i midten af byggnaden, bör tröskverket
hafva sin plats, omgifvet af ladorna på 2 å 3 sidor.
Tröskplatsen och tvärgångarnes sammanbindningsgång skall hafva
tillräckligt antal fönster, så att man under ovädersdagar, då
företrädesvis arbetas med tröskning, ej behöfver öppna
por-tarne för att få ljus. Hela sammanbindningsgången är att
anse som tröskplats, emedan tröskverket, som utvexlas med
en eller tvenne kopplade remmar, flyttas till höger och venster
ända fram till tvärgångarne, hvarigenom vinnes korta
trösk-ningsradier. Föreningsgången skall slutligen leda till fähuset,
hvilket med minsta byggnadskostnad anlägges vid sidan eller
på ändarne, eller vinkelrätt utgår ifrån logens midt. Allt bör
nemligen så anordnas, att säden på kortaste väg kan inkomma
först i ladorna och derifrån till tröskverket, samt halm och
agnar slutligen till fähusets foderberedningsrum, och detta i en
fortsatt bana, så att ingenting behöfver föras fram och åter.
För att kunna verkställa inbergningen så raskt som
möjligt är det nödigt, att logens inkörsportar blifva
rymliga och stå i närmaste och rakaste förbindelse med
åkerfältets vägar, så att man utan hinder af gödselhögar och
halmstackar kan uppnå inkörsportarne. Dessa böra helst
vara 10 å 11 fot breda och bestå af en hel och två halfva
dörrar, hvilka enklast passas och låsas vid en
upprätt-stående bom. Inkörsgångarne böra helst hafva 12 till 16
fots bredd. I mindre logbyggnader får man likväl minska
på måtten med en fjerde- eller femtedel och nöja sig med
att tröskverket alltid har en och samma plats invid
vandringen. Man bör dock alltid hafva tröskverket så
inrät-tadt, att inmatning kan ske ifrån hvilken sida som helst,
och så bredt (8 fot), att det kan tröska långhalm till
taktäckning, samt om möjligt dragas af enkelt förspända dra
gare, som ifrån medelpunkten pådrifvas af en enda person.
Äfven om man ej afser att tröska långhalm böra alla större
tröskverk hafva så bred inmatning, att den lemnar rum för
2:ne personer, som vexelvis införa säden, så att ej minsta
uppehåll må uppstå. En arbetare håller ej ut med en
oaf-bruten matning, och der mycket folk och dragare äro
sysselsatta får man räkna på sekunderna. Stora förluster
uppkomma genom den så vanliga tomtröskningen; man beräknar
väl tröskverkets afverkningsförmåga, men allt för sällan huru
matningen sker. Tröskcylindern eller trumman bör (för
lialm-risslingens skull) alltid ligga 3 å 4 fot högre än loggolfvet
Ibland är det fördelaktigt att tröskverket står så högt, att
säden kan nedfalla i harpan. Härvid får man likväl taga
i beräkning sädesmassornas höjd, så att transporten till det
höga matarbordet ej borttager vinsten af denna alltid
otillräckliga harpning, hvilken dessutom fordrar cn större
dragkraft och en mera invecklad maskin. Vanligen är det endast
då man bygger i backsluttningar eller tröskar med vatten
eller ångkraft, som det är fördelaktigt att ställa tröskverket
så högt, att säden faller ned i undervåningen och göres ren
på samma gång[1]. Vandringen bör helst vara inbyggd i
logen, hvilket kostar minst, men aldrig vara så instängd, att
man ej kan hålla reda på hur dragarne behandlas. Vid
fähusets vinkelräta sammanbyggnad med logen i större
ladugårdar är det nyttigt, att oxvandringen är omgifven af
inkörsgångar på 2 å 3 sidor (den 4:de är tröskrummet) dä en
gång, äfven vid höbergningen, gör tjenst som halmupplag och
föreningsgång med fähuset. Den öppna cirkelgången för
oxarne gör ett angenämt intryck, och allting så väl i fähus
som logar får ett vackert och mera storartadt utseende,
om afstängningarne blifva så få och så låga som möjligt.
Logens alla balkar äro tillräckligt höga om de blifva 2
å 3 fot. Det är nog om balkarne begränsa ladrummen,
ty allt hvad som är derutöfver medför endast kostnad
och hinder. Tröskplatsen vilja vi hafva rymlig, så att man
[1] Då olyckshändelser så ofta inträffa under tröskning, synnerligast med
allmogens flyttbara tröskverk, så vilja vi till undvikande deraf föreslå
den enkla anordningen, att det s. k. stjernhjulet infodras eller höljes
med en kupa och att alla matarbord göras så hreda, att matarens
händer ej räcka fram till cylindern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 5 01:49:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lcelandtm/0026.html
