Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Byggnadsämnen - Murbruk och murbruksberedning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan beståndsdelarne’. Murbrukets egenskap att hårdna och
binda beror på en försiggående kemisk förening emellan dess
beståndsdelar. Proportionerna mellan kalk och sand i
murbruket beror på kalkens beskaffenhet. Som regel gäller i
detta afseende, att ju fetare kalken är, desto mera sand bör
tillsättas. Kalken bör i vanliga fäll endast utfylla sandkornens
mellanrum och tjena som * kitt för deras sammanhållande.
Vanliga förhållandet mellan kalk och sand är som 1 till 3
eller 1 till 2, till och med 1 till 1, hvilket sednare likväl gör
bruket både för fett och för dyrt. Brukets beskaffenhet måste
emellertid bestämmas af det ändamål, hvartill det skall
begagnas. Så t. ex. erfordras till yttre rappning och
fogstrykning alltid fetare murbruk, än till sjelfva tegelmuren; till
gråsten deremot måste magert bruk användas.
Kalk erhålles, som kändt är, genom bränning af
kalksten. Bränningen sker antingen i fasta ugnar eller ock uti
tillfälliga, då ej mer brännes, än som vid en byggnad
behöf-ver förbrukas. Kalksten, som legat länge bruten, är ytterst
hårdbränd, då deremot den nybrutna är temligen lättbränd.
Efter bränningen sväller den mycket feta kalken ut ända till
2 å 3 gång er sitt förra omfång, och blir såsom släckt nästan
fullkomligt hvit, såsom fallet är med gottlandskalken. De
olika kalkstenarternas godhet måste för öfrigt bedömas genom
erfarenheten för livarje särskild sort. Bränd och obränd kalk
åtskiljas lätt ifrån hvarandra deraf, att den brända stenen
vid anslåendet bar ett klingande ljud, under det den obrända
deremot har ett doft ljud.
Sanden, som användes till
murbruk, bör vara ren,
skarp-kantig samt af jemnstora
korn, hvars grofhet beror på
beskaffenheten af det bruk,
hvartill den skall användas.
Så bör den för gråsten vara
grof (äfven till fogstrykning),
för tegel finare samt för
rappning finast. För att befria
sanden -från småstenar och
göra den jernn, måste den
före användandet till
murbruk risslas. Risslet består af
en träram, hvaruti trekantiga
jern- eller trästänger äro
insatta på ett afstånd, som
bestämmer sandkornens storlek.
Sanden kastas med skyfflar
mot den snedt ställda ramen,
då ett fullkomligt
frånskiljande af småstenar och
dylikt vinnes.
Murbruk förekommer
äfven, som, utom de nu nämnda
beståndsdelarne, innehåller
andra ämnen, hvilka göra att
det hårdnar under vatten,
hvarigenom det kan
användas till vattenbyggnader.
Detta murbruk, som kallas
hydrauliskt, är förträffligt till
byggnader äfven öfver
vatten, men användes för sin
dyrhets skull mera sällan
dertill. Till hydrauliskt
murbruk äro nästan uteslutande
dc magrare kalksorterna an-
vändbara. Godt murbruk kan dock genom främmande
tillsatser erhållas af temligen feta kalksorter. Det hydrauliska
murbruket, äfvensom godt, med brändt alunskiffermjöl
blan-dadt vanligt murbruk kallas äfven cement.
All kalk bör helst begagnas omedelbart efter släckningen,
och allt kalkbruk upparbetas genast efter beredningen, samt
tillagas med så litet vatten, som möjligt. Kalken släckes
fördelaktigast, om den till en viss mängd kalk behöfliga
sanden, på ett golf utlägges i en ring, ocb kalken i midten af
ringen, hvarefter man begjuter kalken med vatten och sedan
öfverskottar sanden, samt lemnar hela satsen orörd i 30 å 40
timmar att släcka sig och kallna. De uppkomna sprickorna
tillklappas noga, och då inga nya sådana visa sig, är kalken
vanligen släckt och massan färdig, att, med tillsats af vatten,
omröras till murbruk.
Har man stora arbeten för hand, är bästa släckningssättet,
att lägga kalken i en lafve, och på en gång öfvergjuta den
med så mycket vatten, som behöfs för att släcka och
förvandla den till en tunn gröt, hvilken omrores väl och
ued-släppes genom ett galler i en brädfodrad grop. Man förnyar
detta arbete, tills man får en mängd gropar, der den kan
förvaras licla år; men man får se till, att kalken, som nu kallas
surlcallc, ej får uttorka eller frysa om vintrarne.
Murbruk till större beliof kan beredas på det sätt, att man
lägger ett golf af bräder eller bakar i cirkelform och i
medelpunkten nedslår en stolpe, hvaruti fästes en rörlig bom, så lång,
att den tillåter förspänning
af en häst utanför
brädlägg-ningen. Vid bommen
anbringar man sedan en axel med
2:ne breda hjul (eller ock
vanliga kärrhjul), hvilka, da
hästen går omkring, bearbeta
kalken. Genom en enkel
tillställning med ett snöre och
tvänne frissor kan en gosse
sitta på kärran och ändra
hjulspårens cirklar, och pa
samma gång pådrifva hästen.
Detta enkla sätt, som
åskåd-liggöres genom närstående
figurer, besparar mycket
handtlangningsfolk.
Fig. 9 är plan af
bruks-beredningsmachinen, och tig.
10 visar densamma i
höjd-ritning. a är stolpen, hvari
bomen b är fästad; c
kärrhjulen, som löpa öfver det,
till upplag för murbruket
af-sedda, runda golfplanet d.
Vid c äro de båda frissorna
anbragte, med livilkas
till-hjelp kärran kan föras
närmare till, eller längre ifrån
medelpunkten. Bomens
yttersta ända hvilar på ett
vanligt kärrhjul, hvarigenom
mera stadga vinnes. Emellan
detta hjul och det runda
golfplanets uppstående
omkrets är gångbanan för
draga re.
Forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
