Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
just med synnerligt stor uppmärksamhet. Sannolikt
tyckte hon, att de »gyllene äplena» voro bara
surkart. Den fromma modern var af annan åsigt.
Hon suckade och pustade med stor uppbyggelse,
men då och då tog tråkigheten ut sin rätt och
sänkte sig så tungt öfver hennes ögon, att de slötos
till, och hufvudet nickade öfver spinnrocken.
Sådana andaktsstunder hade klockarmadamen
och hennes dotter hvarje afton, med undantag af
de kvällar, då madamen tog sin salopp på sig och
begaf sig ned till Luntmakargatan för att helsa på
sin svägerska, slagtarmästare Olof Bergs hustru,
hvilken satt i välmåga och ofta såg hela traktens
slagtar- och bryggarmadamer i sitt förmögna hem,
där den fattiga, men för sin stora fromhet bekanta
klockarmadamen också fick vara med. På de
kvällarne skulle Ulla sitta i kammaren hemma och
spinna, men ett par grannkvinnor berättade för alla,
som hemtade vatten i kyrkogårdsbrunnen, att jungfrun
mer än en gång varit synlig på Hägerberget,
vid Egerströms plantage bakom kyrkan, och det
icke ensam, utan spatserande med en ung officer
vid konungens garde. Därom visste dock hvarken
fader Isak eller mor Eleonora något. Kanske hade
grannhustrurna också sett orätt eller själfva satt
ihop hela historien. De voro just icke kända för
sanningskärlek.
Ulla vardt mycket glad, då hon fick se farbror
Jonas, hvilken alltid hade så roliga historier från
hofvet att berätta. Hon kastade »de gyllene äplena»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
