- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
155

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

ske bäst som skedde; det var förmätet af henne
att tänka på något slags lycka.

Han blef rörd ocli frågade henne liuru lion
hade tänkt sig detta förhållande. Jo, hon skulle
bebo det inre rummet, lian det yttre, hon skulle
laga hans mat, hålla rummen i ordning, skrifva
rent åt honom och bidraga till hushållskassan med
allt hvad hon kunde förtjäna på linnesömnad. Den
beskedliga fru Söderberg, som var sömmerska ocli
sysselsatte flera biträden, hade lofvat att ständigt
hålla henne med arbete, så mycket hon hann med.
Och hon var icke lat, clet visste lion med sig;
förr hade hon alltid sytt sina kläder själf, ocli
efter hand skulle hon nog bli rätt skicklig, om
lion fick öfva upp sig litet. För egen räkning
hade hon nästan inga behof. Hon hade tänkt sig,
att hon kanske skulle lia kunnat vara honom till
någon nytta. Naturligtvis skulle verlden ej lia
trott på ett sådant syskonförhållande, men Alme
hade ju många gånger sagt, att han ej frågade det
ringaste efter verldens dom, och hvad henne själf
vidkom, var lion ju oåterkalleligen dömd, sedan
hon lefvat tre veckor hos honom; litet kortare
eller längre betydde ju ingenting. Men nu, då
hon talade om det, rann det lienne i sinnet, att
det endast var egennytta alltsammans; huru
tuktad och förtrampad lion än blifvit här i lifvet, hade
hon ändå ej alldeles uppgifvit hoppet oin lycka,
och nu hade hon tänkt, att detta kanske var ett
sätt, det sista som återstod lienne, att nå detta
efterlängtade mål. Men — som det nu var, måste
hon naturligtvis afstå äfven från detta sista, och
hon gjorde det utan knot; det skulle väl så vara.
Hon skildes 1111 från honom för alltid; men hvar
lion än hamnade, huru hennes öde än gestaltade
sig, skulle lion aldrig glömma hans godhet mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free