Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1858
Då ogift qvinna blef myndig.
(Sjruertska ^2U66arfmsef 6is~
Rnferar ”^rocrigcs fäcRasfe
ftätff’’ ocft Reslnfar aft ogiff
qroinna sRall toara mgn6ig
rxnå 25 års å(6cr.
Gustaf Cederschiöld:
Våra qvinnor hafva icke erhållit en
uppfostran, lämpad för deras
bestämmelse att blifva myndiga. Det vore
derför nödigt att Lagen icke antages att
genast träda i verkställighet, utan att
sådant skedde först efter någon längre tid,
t. ex. år 1870. Man kunde då uppfostra
den uppväxande flickan, med afseende
å hennes blifvande rättighet och
skyldighet att sjelf sköta sina angelägenheter.
Dessutom och med de tröga
kommunikations-anstalter, som här i landet finnas,
skulle lätt inträffa, om Lagen genast
trädde i verket, att mången aflägset
och isoleradt boende qvinna icke finge
kunskap om den nya Lagen, och således
i åratal vore myndig utan att derom
ega kännedom; hvilket onekligen för
henne skulle kunna leda till menliga
följder. Af dessa anledningar och på det
man måtte komma i tillfälle att vidtaga
nödiga åtgärder till förberedande af en
så ingripande förändring, som den
hvilken åsyftas genom Lagförslaget, tror
jag att Lagen först efter någon längre
tids förlopp bör komma till
verkställighet.
Enar Wilhelm Nordenfelt:
Man skall utan tvifvel häremot
invända, att det står den omyndiga
qvin-nan fritt att bli myndig när hon vill,
endast hon ingifver en ansökning derom
till K. M., som aldrig lärer afslå sådana
ansökningar. Detta kan visserligen icke
nekas; men den som gjort sig reda för,
att oskuld och blygsamhet äro de
dyrbaraste plantorna i qvinnohjertats
rosengård, samt att iördragsamhet och
tålamod äro qvinnans hufvuddygder, den
vet, att en ung qvinna ogema
framträder med ett underd. mem. i handen
och likasom utropar: »Se här en qvinna,
utrustad med större egenskaper än hennes
likar, och för hvilken det är skäl att
K. M. af Nåd beviljar ett undantag från
den regel som Lagen stadgat för vanliga
qvinnor!» Nej, mine Hrr, qvinnan är
JFredrika Bremer.
Den qvinnliga aposteln som arbetat för
sitt köns frigörande från fördomar och
slentrian och genom sitt skriftställarskap
yrkat — till en del — ett likaberättigande
med mannen.
icke rabulist! Hon föredrager med
under-gifvenhet hvad hon anser vara Guds
skickelse, och har hon ett riktigt
kristligt sinne, så tänker hon: »Det går mig
icke värre än Gud vill», och försakar
glädjen i detta lifvet för hoppet om större
glädje i en bättre verld.
Casper Wolrath Tham:
Rädd om hemlifvet, fruktar jag att
detta skulle genom det förra blifva
rubbadt i sina innersta fogningar, och
jag vill icke med min röst bidraga till
något, som kunde komma att menligt
inverka på eller upplösa det
kärleksband, som är knutet mellan föräldrar
och barn. Lätt kunde inträffa — om
detta förslag antages — att både fader
och moder lefde till dess döttrarne
uppnått 25 år, då således de vore myndiga,
men modren omyndig.
Erik Sparre:
Skola vi genom lagarne och en derefter
rättad uppfostran tvinga henne utåt?
Och, om vi skulle lyckas, månne det
icke blefve på bekostnad af den
älskvärdhet, den fromhet och behag, som
hon besitter och som gör henne till den
förenande, den sammanhållande länken
i familjen? Ty hos henne finnes
företrädesvis den milda, försonande ande,
den atmosfer af kärlek, som sprider
välsignelse och lycka omkring sig. Och
tron I ej, mine Hrr, att det är just
der-före, att hon är befriad från dessa yttre
bestyr, som hon kan bevara mera af
själens renhet? Eller hvarföre ligger hon
i detta afseende så mycket öfver oss?
Frih. Jonas Alströmer:
Ville man i korthet bestämma vår tids
karakter, kunde det näppeligen ske med
mera passande uttryck, än
emancipa-tionslustans tidehvarf.
I något af detta ligger äfven orsaken
till sträfvandet att göra qvinnan, nolens
volens, myndig. Menskliga högmodet och
sjelfviskheten känna sig besvärade af
beroendet, emedan det hejdar
egenviljan. Tidens bildning har dock gifvit
häråt en yttre prägel och hvitmening,
som har skenet af rättvisa och
jemnlik-het. Nu föreställer man sig qvinnans
beroende ställning för henne besvärlig
och förnedrande. Då kräfver aktningen
för henne att göra henne sjelfständig.
Vore jag qvinna, skulle jag dock
undanbedja mig en sådan aktning. Och jag
är viss, att hvarje qvinna som rätt
uppfattar sig sjelf och den ställning hon fått,
såväl genom skapelsen, som genom de
derefter timade förändringarne,
ingalunda gillar den välmening, som åt henne
försöker förvärfva en ära, som mången,
med kännedom om Guds allvisa ordning,
i sann qvinnlighet, icke utan blygsel
skulle kunna bära. En sjelfständig
qvinna är ett oting. Ty, hon är icke man,
men icke heller qvinna, utan något midt
emellan. Upplöser man ordet
sjelfständig, så vill det säga att stå för sig sjelf,
bero af sig sjelf, vara sig sjelf nog. Detta
kan sägas om mannen, emedan han var
först skapad och stod för sig sjelf, ensam
herre öfver den öfriga skapelsen. Men,
det oaktadt, kunde ej en gång han känna
sig lycklig, stående ensam. Han måste
hafva »en hjelp». Huru kan det då
tänkas, att qvinnan, med bibehållande
af sin ursprungliga karakter, skulle
kunna stå i en sjelfständig, oberoende
ställning. Skulle detta kunna vara
tänkbart, måste hon åtminstone först
antaga egenskap af man. Nu frågas: är
det karlaktiga qvinnor vi vilja hafva?
Härpå lärer svaras ett obetingat nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
