- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
49

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Studentåren till prästvigningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

ämbetsskrifvelser, betraktade han mig för att se hvad
verkan de hade gjort på mig. Saken föreföll mig
helt komisk, och jag frågade: »skall jag resa strax,
eller får jag vänta till i morgon bittida, ty till dess
har jag beställt skjuts?»

Han svarade, något flat och betydligt lugnad:
»Ja visst går det an att vänta till i morgon.»

Och därmed skildes vi åt.

När jag dagen därpå for förbi vice pastorns
bostad, stod han på sin trappa för att med egna ögon
se att den farlige »vinkelpredikanten» verkligen reste
sin väg.

Missionsresan slutade i Enköping, hvarifrån jag
på ångbåt, efter fullbordadt värf, for till Stockholm
och Örby, dit jag återkom i medlet af November.

En dylik resa med täta predikningar både
uppmuntrar och tröttar. Man behöfver sedan en tid af
hvila. Mycket hade jag dock lärt. Stor brist hos
mig själf, stor nåd hos Herren hade erfarenheterna
under resan visat mig. Det kändes så godt att vara
i sitt kära hem igen. Jag hade fått så mycket ovett
och blifvit så nedskälld vid flera tillfällen under resan,
att det kändes helt underligt att komma tillbaka till
de omständigheter, i hvilka jag var van att lefva på
det oförgätliga Örby. Här voro de andliga
sammankomster jag höll så lugna, och allt var så stilla och
fridfullt. Det påminde mig om hvad Herren sade åt
lärjungarne, när de kommo tillbaka efter den första
missionsresan: »Kommer I litet afsides och hvilereder.»

Ar 1857 närmade sig sitt slut, och ännu stod jag
där i ovisshet om hvilken lefhadsväg jag borde välja,
ja ännu tvekade jag huruvida jag skulle ingå i
kyrkans tjänst eller ej. På några vänners uppmaning
beslöt jag att utgifva en andlig månadstidning. Den

/>’ e s k o w , Lej’nadsmimien. .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free