Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
jag kom; och hon fick den bönen hörd, ty jag anlände
i dödsstunden.
Innan vi skildes åt bådo vi tillsammans och
tackade och prisade Gud. Vi förnummo, att en seger var
vunnen. När himmelens portar öppnas och man följer
en döende dit fram, är det som om man fick en fläkt
med af friden, som härskar därinne.
# #
En afton blef jag kallad till en döende, en
medelålders fröken, som jag aldrig sett förr. Jag fann henne
vara en mycket bildad kvinna, hon talade med
sakkunskap om de bibliska sanningarna, hvilka utgjorde ämnet
för vårt samtal. Något verkligt hjärtebehof efter
frälsning och frid märkte jag dock icke hos henne. Det
föreföll mig, som om hon skickat efter mig egentligen för att
göra en sin väninna till viljes, hvilken skötte henne och
som var en troende. Efter samtalet, som jag afslutade
med en kort bön, lämnade jag henne och trodde, att
detta vårt första sammanträffande äfven skulle blifva
det sista.
Tidigt följande morgon fick jag ett bref från
hennes väninna, hvari hon bad mig komma till den sjuka
så fort som möjligt. Jag gick med detsamma. När
jag kom in till henne, fann jag uttrycket i hennes
ansikte alldeles förändradt. Likgiltigheten hade
försvunnit, och hon såg på mig med ängsligt frågande blickar.
Då jag frågade hur hon befann sig, svarade hon:
»Finns det nåd för mig?»
Jag sade henne, att Guds nåd räcker till för alla
och tillade: »Vill fröken tro på Herren Kristus?»
»Nu tror jag allting», sade hon, »ty jag- har varit
i mina synders helvete i natt. O, finns det nåd för
en sådan syndare som jag?»
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
