Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
minde han mig om att vi råkats i unga år på en bal,
där vi gjort upp duskap. Han var ämbetsman och
hade stor familj. Nu låg han på sitt yttersta och ville
bereda sig på döden. Han ansåg sig ovärdig att
nalkas Gud. Han ville tro, men hade icke saken klar
ännu. Det kändes mycket godt att tala med honom.
Då jag fann, att han kände sig vara en stor syndare,
kom jag bland annat äfven att nämna om röfvaren,
som bad: »Herre, tänk på mig, när du kommer i ditt
rike», och som fick det bästa svar en döende kan få:
»Sannerligen säger jag dig, i dag skall du vara med
mig i paradiset.»
Han frågade mig då hvad röfvaren hade gjort.
Jag svarade:
»Det står icke beskrifvet några särskilda synder,
men han hade fört ett röfvarlif och då begått så
grofva missgärningar, att han blifvit dömd till
korsdöden.»
Under de följande dagarne jag besökte den sjuke
fann jag honom alltid vänlig och uppmärksam, men
det blef icke någon tydlig öfvergång från mörker till
ljus. Jag anade, att det var något, som särskildt låg
honom på hjärtat - och oroade, hindrande honom att
stanna för ordet och tro evangelium. När han en
gång åter framställde till mig den frågan: »Hvad
gjorde röfvaren?» — förmodade jag, att det var något
syndaminne, som plågade hans samvete, hvarför jag
sade till honom:
»Är det någon synd du begått, som särskildt
oroar dig, så bekänn densamma. Det är nog om du
gör det för Gud, men det skadar ej, om du äfven gör
det för mig.»
Han bekände då genast uppriktigt två brott han
hade på sitt samvete. Jag svarade honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
