- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
142

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

rusa upp från bordet och säga, att de kunna vittna,
att hon anfallit honom och begått öfvervåld, och detta
skulle de anmäla i polisen. De gingo därpå sin väg.

En stund därefter kommo två poliskonstaplar och
meddelade henne, att hon var anklagad för öfvervåld
och hade att infinna sig på polisvaktkontoret. Hon
blef alldeles förskräckt och föll i häftig gråt. När
hon efter en stund kom till poliskontoret, uppträdde
»ligans» alla män och vittnade emot henne, och den,
som påstod sig hafva blifvit anfallen, yrkade ansvar.
Men som dessa män voro kända i trakten, blef hon
friad.

Nu började dessa karlar förfölja henne på allt sätt
och sökte’ göra lifvet för henne så bittert som möjligt.
När hon en afton skulle stänga lokalens fönsterluckor,
hade de satt fast stora spikar på innansidan af dessa,
så att när hon sköt igen dem, krossades alla rutorna.
Detta blott ett exempel på huru de buro sig åt. Och
de hotade henne jämt, så att hon gick i ständig
ängslan.

Då började hon fundera på, hur hon skulle kunna
göra sig fri från dem, och tänkte: det går icke på
annat sätt än om jag kunde få dem fängslade. Detta
var den onda frestelsetanke, som ledde henne till ett
svårt fall, ja till två hemska brott. Den tiden frågade
hon icke efter Herren och sökte icke sitt skydd hos
honom.

Slutligen mognade hennes onda plan, och hon
satte den i verket. Hon tänkte som så: »Om nu dessa
elaka män, såsom alla i trakten veta, vilja skada mig
och den lokal jag tjänar, hvad är då naturligare än
att de gärna skulle vilja genom mordbrand förstöra
hela lokalen? Om därför mordbrand här utbryter, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free