Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bädd, där han så stilla lyftes mot evigheten. Döden
kom så mildt, utan rosslingar och dödsarbete, hans
annalkande var som en ängels. Den döendes ögon
slöto sig till sist af sig själfva med ett uttryck af den
skönaste hvila. Tydlig och förnimbar för alla
om-kringstående var en mäktig känsla af den himmelska
världens närhet. Mången har hört den bortgångne
från predikstolen säga: »Måtte vi i vår sista stund
kunna med sanning säga: Kristus är mitt lif, och
döden är min vinning!» Hans fridfulla och lyckliga död
blef liksom ett Guds Amen till dessa ord.
Den djupa stillhet, som härskade kring det liflösa
stoftet, bröts slutligen af en bön full af tack till Gud.
Det var en af min faders bästa vänner, som uppsände
den, sedan han med oss bevittnat den saliga hemfärden.
Under de dagar, som följde innan begrafningen,
den 17 April, hvilade min fader i sin kista i ett rum
prydt med unga granar. Tillfälle bereddes för hvem
som ville, att taga ett sista farväl af den döde, och
under de dagar han låg på bår var det nästan en
ständig ström af tysta besökande, hvilka kommo för
att kasta en afskedsblick på de välkända anletsdragen,
nu präglade af en fridfull döds majestätiska ro. Och
alltmer täcktes hans bädd af doftande blommor. Han
hvilade med händerna knäppta öfver bröstet, och som
stöd för dessa låg hans bibel. Så höll han för alla,
som inträdde i hans dödsrum, sin sista predikan, stum,
men vältalig om det, som utgjort hans glädje och
hans styrka i lifvet och i döden, nämligen Guds ord
och bönen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
