- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
27

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror Moholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vårblommorna tittade fram blev det fart i honom och han var
mycket skicklig i att sätta ihop buketter, som han med
gammaldags sirlighet brukade presenta sin gumma.
Då höll han sig nykter långa tider och läste mest, då
han var hemma. Jag såg honom aldrig läsa i någon
annan bok än Sues »Den vandrande juden», som var
nästan sönderläst, mörk av flott och lurvig av
hundöron.

— En utmärkt bok, brukade han säga, den bästa
bok som någonsin blivit skriven!

Även jag läste den och fick tillåtelse att göra
illustrationer på de breda marginalerna. Ty jag hade en
färglåda som utom färgerna innehöll en färgkopp och
en pensel. Jag spottade i koppen och gned förtvivlat
med de benhårda bitarna tills de äntligen börja färga
av sig. Och jag målade de förskräckligaste gubbar i
världen, vilka alla vunno farbror Moholms gillande.

— Men varför målar inte Albert blommor? De är
väl tusen gånger vackrare att måla av!

Jag försökte, men farbror Moholm tyckte att mina
gubbar voro bättre och säkert voro de det också. Jag
hade icke tålamod att arbeta med att måla något »som
det var», Ty jag levde bara i fantasin. Och det gjorde
nog farbror Moholm också. Under våra vandringar
berättade han om sin barndom och vad han egentligen
borde ha blivit — en författare, som skulle ha skrivit
många böcker lika bra som »Den vandrande juden»
eller bättre, ty han skulle ha blandat upp texten med
verser, som alla skulle ha velat sjunga och gråta eller
skratta åt. Ty vers var det vackraste han visste.
Bell-mans skrifter hade han ägt och så skulle vers vara.
Och så sjöng han ibland med sin spruckna fyllbas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lfsf/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free