- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
72

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En intervju med Ibsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade till och med gjort hans huvud inom en
lagerkrans på menyn vid tillfället och han var nog
älskvärd att tilltala mig upprepade gånger under aftonens
lopp (jag höll verkligen på att säga: underhålla sig
med mig), men hans konversation var i likhet med min
åtskilligt banal, måhända till följd av ömsesidig
blyghet. Sin värdighet behöll han dock hela tiden och
kanske är det en konst att säga obetydligheter på ett
värdigt sätt, men det var just detta fenomen som jag
fann obeskrivligt komiskt.

Var denna lilla svartklädda, oändligt putsade,
glasögonprydda byråkratiska figur med polisongerna,
kalaskulan och de fantastiskt höga klackarna verkligen
den man som skrivit Brand och Peer Gynt — och hela
den massa problemskådespel som då diskuterades och
analyserades jorden runt? Man brukar stundom säga
om vissa personligheter: han växte, medan han talade.
Men det gjorde Ibsen inte alls. Sfinxen suddades ut
och blev till en fet, bortskämd, lejonklippt, svart pudel.
Han var en av mina största desillusioner. Mänskligast
var han, då han drack konjaken till kaffet och pjoltern
efteråt. Man såg hur han njöt av att slippa besvara:
naiva frågor åtminstone de sekunder han höll glaset
för munnen. Och jag tyckte mig se en glimt av
tacksamhet mot mig i hans ögon, emedan jag tämligen ofta
förskaffade honom denna frid. Kanske påfluget nog,
men jag gjorde det delvis på uppdrag av äldre
kamrater, som voro ursinniga över kvinnornas sätt att
bemäktiga sig hans person och utfråga honom. Ty alla
ville »rå om honom» och frottera sig med den
outgrundlige, som troligen helst av allt ville vara i fred
med sin grogg.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lfsf/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free