Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nathan Söderblom - humoristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
får äta middag med mig ensam. Alltså nästa torsdag
klockan fem på Rosenbad.
— Avgjort!
Naturligtvis var jag där, men den som icke kom,
var Nathan. Jag fyrdubblade den akademiska kvarten
för hans skull, åt och gick hem med en viss bitterhet
i min själ.
Nästa torsdag mötte jag ärkebiskopen i
Nobelbibliotekets tambur. Han hälsade glatt och ogenerat — hade
tydligen glömt vår överenskommelse.
— Nathan, sade jag allvarligt, nu har jag lagt en
ny erfarenhet till min förut rika fond av sådana och
har skaffat mig en ny princip: Förliten eder icke uppå
kyrkofurstar!
— Vad menar du?
— Du glömde att vi skulle äta middag tillsammans
i torsdags.
— Ack, ja visst, du får verkligen förlåta mig, men
jag påminde mig plötsligt att jag försummat något
mycket viktigare än en middag med ärter och fläsk,
ett sammanträde med två ekumener. Det gällde...
— Men du kunde åtminstone ha telefonerat...
— I det ögonblicket glömde jag både telefon och
middag för en livsfråga. Medge, Albert, att om jag
telefonerat, hade jag ju inte gått helt upp i den
viktiga frågan!
— Nå, du har rätt.
Jag var verkligen avväpnad och icke på grund av en
tränad dialektik utan på grund av en oomtvistlig
sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
