Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julgrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryck av förvåning, Så vände han sig mödosamt ett
par gånger. Hans miljö var ju en helt annan än i går.
Sen lade han sig på sidan med en lång suck och
började snarka.
— Där sir Vestergren hur nyttig den där smeten är.
Ge grisen en skopa var dag ända till slakten, ska han
få si att grisen blir bara späck. Dä blir som en
aptitsup, si, till vart mål och dä behöver vi lite var. I all
måttlighet, förstås!
Efter morgonkaffet avseglade målarn och jag.
Några dagar före jul kom målare Berg hem till
gården för att få en bit korv och en stor sup. Han
hade det inte så fett hemma, ty han var ju konstnär.
Själva Zorn hade sagt att hans blommor voro kraftigt
målade,
— Nå, hur gick det med Vestergrens gris? frågade
jag.
— Den! Jo det kan jag berätta att han fick gå just
som lite i gungan varenda dag ända tills slaktarn kom
och slaktad och urtagen vägde han jämnt hundrafemti
kilo. En sådan gris har ingen sett förut i hela
skärgården, så nog är sprit närande, di må slå och
domdera i predikstolarna hur mycke som helst. Farfar min
fick för sej en dag att han skulle koka brännvin, men
det ville inte lyckas för honom, det fina ville inte
skilja sig från smeten och då åt han den med sked.
— »Å ja ble bå fuller å mätter», sa gubben. Så dä, så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
