Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstår du! Så skall man inte behandla en rospigg —
men det förstår du nu på gamla dar! Och Johan sade:
— Jag förstår att det här är ett fint slag, för det
är så mycket rosor på etiketten och jag kan nog inte
betala igen med samma vara.
Du svarade: Johan får flaskan till skänks! Han
glodde på dig som på en vansinnig och rusade från
gården, för att du inte skulle hinna ångra dig. Ty man
skänker intet åt en rospigg. Han gick hem och firade
taklagsölet absolut ensam med den påföljd att hans
gumma kom hit dagen efter och klagade över att du
gett honom vichy — en farlig dryck som går i huvut
och bena på en gång.
— Nej, jag har glömt allt det där. Men du är ju
en guldgruva av minne!
— Nå! Men vet du vad de sade om dig, sen du
flyttat härifrån: Den där Engström är väl inte klok
— han ger bort!
Men gubben Sjöholm försvarade dig och sa: Jo,
han är klok — mycke klokare än han behöver va!
— Ja, men han ger bort brännvin!
— Ja, i så fall var det väl en dålig sort!
Men kommer du ihåg Fina, den där sextonåringen
som fick barn med Kärleks-Janson — Janson kommer
du väl ihåg? Nå, Janson var en sextiårs karl och Fina
var antagligen inte kär i honom utan tyckte mer om
Alfred, vår dräng, som väl inte var stort äldre än
trettifem. Året efter fick hon ett nytt barn, med vem
visste hon knappt, ty hon var så skapt. Och så gick
det undan för undan. Socknen fick betala och den nye
pastorn, en ung, blyg teolog, fick i uppdrag att sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
