Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tankfull gick Leonard Högstrand till Tysta Marie
och åt en asketisk frukost eller vad han skulle kalla
måltiden. Därpå promenerade han över Norrbro, gick
igenom Gamla stan och tog sig via Hornstull ut på
landet, där han irrade omkring tills hungern började
kvälja honom och det blev tid att gå till Blanch’s.
Där drack han en rödvinstoddy, vilket högeligen
förundrade Färsken och Klingbom, som redan voro i full
fart. Ingen av dem nämnde något om det sista
gemensamma festandet och Högstrand vågade inte fråga. De
båda dygnen voro och förblevo för alltid en vit fläck
i hans minne. Han gick tidigt hem, lade klocka och
fjäder i en ask och somnade utan att våga tänka.
Väckarklockan kunde han lita på.
Sluten och allvarlig gick han till sitt arbete och
fullbordade med heder sitt vackra kartblad. Men det var
som om något inom honom hade brustit. Han skrattade
knappast åt Färskens roligheter och reagerade ej för
Klingboms fräckhet som vart sublim, då den riktade
sig mot den dystre kartografen. Med första ångbåten
reste han ut till Harön. Han längtade till abborrmetets
frid och det stilla toddylugnet i tullförvaltarns berså.
Asken med klockan och fjädern tog han med sig. Han
stoppade den i kappsäcken följande en dunkel drift.
— — —
— Vad nu då? Har du ingen klocka? frågade
tullförvaltarn.
— Jo, nog har jag en, men den har gått sönder.
Vad skall jag med klocka till för resten här ute?
— Låt mig ta hand om klockan! Jag skall säga dig
att smen här ute är en riktig mekanikus. Han lagar
den åt dig om jag ber honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
