Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
»larväl alltså, du, det skönas värld
med svala floder och lunder gröna!
I afskedets stund, när känslorna mjukna
och friska tankarna också sjukna,
jag medger nödd, att I voren sköna,
om ock I voren i botten flärd.»
c (Strindberg.)
isstroendet emot intuitionen sammanhänger
alltid med en viss åsikt om känslan: att
denna väsentligen tillhör de lägre
stadierna af lif och är något som under
utvecklingen mer och mer faller bort; att därför det
tänkande är det fullkomligaste, som mest
frigjort sig från densamma. Ty i intuitionen har
man just, som ofvan antydts, trott sig finna mera
ett utslag af känslan än af förståndet. Vi måste
dröja något vid detta betraktelsesätt. Det har
i själfva verket, fastän principielt oriktigt, så
mycken sanning i sig, att det ej är underligt
om det slagit djupa rötter. Min egen mening
är — för att säga den genast — att känslan är
utmärkande för de båda polerna af den
mänskliga utvecklingen, det lägsta och det högsta
stadiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
