Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Folket lyssnade och grät. Det var som en
klagodag i Israel. Fäderneslandets olycka var
hvar och en enskilts olycka. Slaget, som
träffade danska sjömakten, slog hvart hjertas
tysta stolthet och hopp. Unga flickor såg jag
fälla tårar, icke för de fallna, för de döda,
men för — »vores Gefion, för Dannebrog!»
Det var Påskdagen. Annandag-Påsk var
det stilla i det glada Köpenhamn. Theatrarna
voro stängda; hemska rykten hviskades; man
hörde blott suckar och tal om bristande
hjertan, hustrurs, brudars!...
Det var andra dagen. Tredje dagen
reste sig * lifvet med kraft. Frivilliga matroser
kommo hundradetals, kommo sjungande, att
till-bjuda sig i stället för dem, som vid
Eckern-förde fallit i dödens eller fiendens våld.
Penningebidrag inflöto från alla håll, »till nya
krigsrustningar», »till de fallnes och sårades
familjer». Den rike gaf rikt af sin rikedom, den
fattiga enkan gaf sin skärf, och mödrarne —
skönt att säga! — uppmuntrade sjelfva sina
söner att gå i striden för fosterlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
