Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borg och salmbok till Hickan, garnbunt, väfsked och
skottspole till mor, almanack och moraklocka till far, hvar sitt par
glasögon till farfar och larmor. Men dessutom tog han händerna
fulla af något, som Vigg icke kunde se hvad det var. »Det är
välönskningar och välsignelser,» sade vätten. Och så smög han
med Vigg till stugan. Där inne sutto de alla kring den
sprakande äriln. och far läste högt ur bibeln om Jesusbarnet. Vätten
lade tyst och obemärkt sina håfvor vid dörren och gick med
Vigg tillbaka till släden. Sa bar det äter af genom den mörka
skogen.
Jag häller mvcket af barnet, som de läste om där inne i
stugan, sade vätten; men neka vill jag icke. att jag också tycker
om gamle Tor i Trudvang.
Hvem är gamle Tor i Trudvang?» frågade Vigg.
Å, en riktig hedersknyffel. litet släkt med mig på långt
hall, sade vätten. Svår mot de elake var han: dem slog han
med sin hammar. Men de ärlige och de modige höll han af
och de arbetsamme. Mest likade han bonden, som skötte sin
jord väl och fostrade upp duktiga pojkar. När fara hotade landet,
ropade Tor i Trudvang till bönderna: upp, gubbar! och dä togo
de svärd och sköld och samlade sig frän berg och dal, och
fienden stod icke emot deras dryga hugg. Du skall också varda
en bra karl, Vigg.
Det förstås, sade Vigg.
Men nu. sade vätten, har Tor lagt sin hammar vid
Jesusbarnets fot, ty bäst är att fara med lämpor. menar han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
