Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
billat mig, att jag hade haft en inbillning, men då
hade jag i alla fall haft en inbillning, om icke
i första, så åtminstone i andra hand, och det kan
komma på ett ut. Men hvad jag nekar, är det, att
jag verkligen för tillfället varit i en trädgård med
röda rosor och gyllene äpplen. Och hvad jag i fråga
om mina kunskaper kan neka, är det, att jag genom dem
fattat det verkliga, eller att verkligheten är sådan,
som mina kunskaper gifva vid handen.
Här är den svåra punkten. Kan det i drömmen hända,
att jag tycker mig försatt i en trädgård, der jag
om-gifves af frukter och blommor, under det att min
verkliga omgifning är ett rum med fyra väggar, och
om sålunda i drömmen mina kunskaper och förnimmelser
icke motsvara verkligheten; hvarföre skulle icke
sådant kunna hända, äfven när jag är vaken? Och till
på köpet: huru vet jag, att jag är vaken? Kanske är
äfven det en dröm? Kanske drömmer jag, att jag är
vaken, och kanske skall jag en gång vakna och finna,
att alltsammans - hela detta lif af växande mångfald,
af sköna dagrar och dystra skuggor, af lycka och
elände - varit blott en dröm, fortsatt under loppet
af några decennier. Det vore en lång dröm, det är
sannt; men kan man af dygnets tre tredjedelar sofva
den ena, hvarföre skulle icke detta lifvet kunna vara
morgonslummern till en dag af sekler? "Lifvet en dröm"
- ligger det icke till och med någonting ovilkorligen
berusande i denna tanke? Vore det icke skönt, om man
kunde tro, att allt detta bittra, svåra, som ibland
hopar sig och sammanpressar vårt hjerta, endast vore
drömmens skapelser, som flydde med drömmen? Vännen,
som miste sin vän, brudgummen, som miste sin brud,
menniskan, som i lifvets hvim-mel tappade bort sin
själs renhet, sitt hjertas dygd och sitt lifs ära -
tänk, om dessa förluster vore blott drömda; tänk,
om det blott behöfdes ett riktigt uppvaknande för
att vännen skulle återkomma, bruden uppstå ur sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
