Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Häfdateckning, af -ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
börjar vid orden: "År 1734 upphörde" . . . med
Malmströms redogörelse för hvad man kan veta om samma
sak, torde lätt se, huru von Törnes berättelse om
något, som skulle hafva skett 1726, här får gälla
för året 1734 och så sättes i samband med ett löst
prat, som den Saxiske ministern förtäljer från
detta år, hvarefter förf. låtit Casteja år 1737
berätta denna historia om konung Fredriks tiggen hos
Fleury. Del. 33. s. 63 tyckes det sedan vara samma
von Törnes sannsaga, som nu af förf. får den formen,
att Konung Fredrik 1726 af England erhållit belöning
för tillträdet till Hannoverska alliansen. Så leker
det hundratungade ryktet äfven med forskaren.
Slutligen hafva vi en liten anmärkning att göra
vid förfrs behandling (del. 33. sidd. 91-121) af de
pietistiska rörelserna under Frihetstidens första
år. Att en statskyrklig man ogillar denna till sin
natur revolutionära företelse, är naturligt; likaså,
att han talar vackert om, huru det Svenska folket
så innerligt älskade den Lutherska bekännelsen och
om herrligheten af en tro och ett hopp för hela
nationen; men att han såsom häfdateek-nare tillåter
sig att karakterisera dessa pietister medelst de
beskyllningar, som deras hätskaste motståndare, Humble
och Broms, mot dem gjorde, sådant finna vi något
besynnerligt; så ock, att han med stor utförlighet
skildrar de förvillelser och öfverdrifter, hvartill
denna rörelse naturligtvis skulle leda vid den
yrvakna reaktionen mot den förstenade stttskyrkan,
men med några intetsägande ord affärdar det varma
och friska andliga lif, som onekligen yttrade sig i
densamma. Denna vår Svenska frikyrkas period fordrar
ännu sin Akiander; och torde den vid en riktigare
behandling framträda i ett helt annat ljus.
Sådant oaktadt, vare det dock långt ifrån oss
att förneka den frejdade författaren det pris,
som ett helt folk honom gifver. Den 40-åriga
författareverksamheten har vållat, att vi nästan med
beklämdhet gjort de anmärkningar, som recensentens
pligt ålagt oss att uttala. Det är derföre med nöje vi
nu framhålla de ljusa sidorna af detta författareskap:
vi mena den klarhet i framställningen, som gör
äfven det mest invecklade lätt öf-verskådligt,
och framförallt denna liflighet i skildringen,
som så länge tjusat gammal och ung. Det är så
lätta och mjuka färger i Fryxells taflor öfver
tiderna; man nästan tvingas att följa honom genom
det fosterländska galleriet. Vi tycka oss lefva
med i 1730-talets krigiska uppbrus-ning, och
särdeles i den 34:de delen af Berättelserna måste
vi beundra den förmåga, förf. visat, att göra sådana
ärenden, som t. ex. utskottets och ståndens strider,
intresseväckande säkerligen äfven för dem, som ej ha
en aning om betydelsen af 1720 års konstitution. Denna
del anse vi vara nästan det bästa Fryxell gifvit
oss, sedan han öfvergaf den ursprungliga planen för
sin historia.
Bernhard v. Beskow har ock skänkt oss en teckning ur
Frihetstidens historia. Nu såsom alltid förr torde väl
den Svenska allmänheten med nöje mottaga ett alster
af denna fina penna. Arbetet tyckes ej göra anspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
