Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska förhållanden, bedömda af en Engelsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
om, på hvad sätt en karl slåss, om han blott har
en att göra med. Men det värsta med främlingar är,
att de aldrig låta en man ärligt sköta sin egen sak,
utan som i ett Irländskt slagsmål komma tre eller
fyra öfver en, och det hjelper icke en stackars satan
att ropa, att han fått nog, med en svärm pultroner
kring sig, af hvilka icke en enda har den aflägsnaste
aning om "ärligt spel". Om de någon gång slåss här,
- ty vanligen brottas de - är det alltid med öppen
hand och ett flått slag på örat. Ett knytnäfshugg
på örat af en stark Svensk vore sannerligen icke
att leka med, om det träffade; men jag beklagar
den stackare, som försökte ett slikt skämt med en
god boxare, hvilken ej skulle önska något bättre,
än att hans motståndare försökte ett sådant slag och
lemnade hela sitt ansigte öppet
Till Svenskarnes heder måste anmärkas, att knifven
numera nästan har gått ur bruk, ty lagarne äro
mycket stränga i afseende på dess begagnande. Men
detta är dock helt nyligen; ty då jag först kom till
Sverige, såg jag i Götheborg en karl, hvars ansigte
var uppsprättadt från mungipan till örat, och en vän
berättade mig då, att man aldrig såg en bra karl utan
tre eller fyra skråmor i ansigtet.
Helt olika var det dock i forna tider, då man spände
bälte och de två kämpande, väpnade med knifvar och af
klädda inpå kroppen, bundo sig tillsammans med en rem
om midjan, så att det icke fanns någon undanflykt för
det kalla stålet, och striden sällan slutade, utan att
den ena föll ned, död af sina sår. Dessa barbariska
bruk hafva dock lyckligtvis upphört i detta land,
och det bästa minne vi hafva af denna vilda plägsed
är Molins utmärkta bronz-grupp i kroppsstorlek af de
två Svenska "Bältespännarne." Denna är nu uppsatt
i Götheborgs theaterpark, och jag har aldrig sett
ett förträffligare bildhuggarverk. De två brottande
gestalterna, sammanlästa i en dödlig kamp, det vilda,
deciderade uttrycket hos de två gladiatorerna, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
