Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finsk Häfdateckning, af -ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kan synas underligt, att under sådana förhållanden
begäret efter nationell sjelfständighet aldrig lät sig förmärka
hos ett folk, som till sin art så mycket var skildt från det
Svenska. Förklaringen ligger dock temligen nära tillhands.
— Vi behöfva blott erinra oss, hvad det var som gaf Gustaf
Adolfs och Axel Oxenstjernas tid dess egendomliga pregel,
hvad det var som gjorde, att, ehuru aristokratiens välde
var vida större nu, än vid tiden för Kalmare stadga, denna
dess makt likväl hade fått en helt annan betydelse, hvad
det var med ett ord, som egentligen gjorde denna
praktfulla period till ett verkligt utvecklingsstadium i Svenska
samhällets lif. Det var icke återställandet af urgammal
bondefrihet. Resultaterna af Carl IX:s seger blefvo i det
hänseendet något andra, än han det önskat. Också
förqväfdes det kommunala lifvet under denna period ännu mera
än förut; man ser det bland annat derpå att t. o. m. lusten
till uppror är folket förgången; det administrativa förtrycket
har blifvit systematiskt. Och denna administration var
dessutom uppbyggd på aristokratisk grund. När nu dertill kom,
att förläningsväsendet aldrig var mera tryckande i Sverige,
än under denna period, så blifver tidens skuggsida särdeles
mörk. Men det var för Sveriges Rikes frihet som bondefriheten
fått stå tillbaka; detta är periodens betydelse. Det välde adeln
nu fått, hade den dock tjent sig till i arbetet för denna frihet.
Den hade blifvit, hvad den ju förut icke ville vara — en
tjensteadel; med den hade Sveriges konung och den, som
sedan stod i hans ställe, uträttat förunderliga ting. Det var
höga andar, som satte tiden dess syfte och mål före, och
för detta målets uppnående visste de att begagna sig af de
kraftigaste medlen. De ville häfda Sveriges politiska och
religiösa sjelfständighet och de vädjade med framgång till
folkets tapperhet och fosterlandskänsla; för att uträtta sina
storverk behöfde de fasthet i rikets styrelse — och de byggde
Sveriges byråkratiska centralisation. Vi behöfva ej mycket orda om
denna centralisations allmänna betydelse; den bildade jemte
krigens vinning detta tidehvarfs stora gåfva åt Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
