Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frihetstidens Historia. A. Fryxell: Berättelser ur Svenska Historien. Del 37 och 38. Konung Fredriks Regering, 1743-1751. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. II. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 FRIHETSTIDEKS
HISTORIA.
af Hattarnes framgång 1756, hur dyrt den var köpt
och hur litet friheten verkligen vann derpå.
Hade grefve Fersen som statsman ett fel, så synes
det hafva varit, att han i den yttre politiken för
mycket byggde på Franska alliansen och dervid dels
förbisåg Frankrikes tillbakagående (men hvem gjorde
ej det?), dels understundom syntes glömma, att hans
konung bodde icke i Paris, utan i Stockholm.
Sådan var den man, som ledde det i allmänhet ännu
väl sammanhållna Hattpartiet under dessa år, och
vid hans sida stodo sådana män som Höpken, Tessin,
Ekeblad, Palmstierna, m. fl. Hvad hade väl andra
sidan att sätta deremot, utom en temligen onaturlig
koalition mellan Mösspartiet och Hofvet, sammanhållen
af hatet mot Hattarne, men i öfrigt regerad af
stridiga intressen, som oförtäckt drefvo sitt spel
och motverkade hvarandra. Lovisa Ulrika säger sjelf
öppet, att hon alltid haft misstroende till Mössorna
för deras förbindelse med England och Ryssland,
under det hon i sitt sinne alltid gillat alliansen
med Frankrike, och att endast hatet mot Hatt-rådet
förmått henne att träda i förbund med dem. Också
tyckas Mössorna ej trott henne mer än jemt. Många,
såsom Ungern Sternberg, spelade nog samma spel med
henne och tänkte, sedan de begagnat hofvet för sina
planer till Hattarnes störtande, lemna bundsförvandten
i sticket. Till och med personer, som lågo djupt inne
i hofvets planer och i viss rnon gillade dess önskan
att utvidga sin magt, voro ej alltid pålitliga. Af hat
till Frankrike skyndade t. ex. Mössan Erik Wrangel,
som annars var så invigd i Lovisa Ulrikas förtroende,
att tillintetgöra hennes redan till hälften lyckade
plan att förmå Franska ambassadören att åtminstone
icke understödja Hattarne (s. 234; 351). Och Brahe
förklarade öppet, »min frihet gifver jag intet bort;
all nödig förändring i lagarne underskrifver jag
gerna» (s. 251), hvarmed man bör jemföra Lovisa
Ulrikas yttrande (s. 270) att hon är »viss om, att
fast han aldrig förgifvit friheten de bon gré, hade
han dock uppfyllt sina engagementer. Drottningen är
ock säker om, att regeringssättet aldrig fått den
extension, som det nu eger» (neml. under Gustaf
III). Och hur litet man än kan lita på hennes
enständiga påstående, att hon ej haft sin hand med
i de pöbel-oroligheter under Junidagarne, som skulle
inledt revolutionen, så ligger nog någon sanning deri
och bestyrker hennes eget omdöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
