Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poesi och Måleri. Frithiofs saga af Esaias Tegnér. Med teckningar af A. Malmström. Noveller, berättade på ottave rime af Acharius. 1. Vapensmeden. 2. Ateliern. 3. St. Huberts fest. 4. Rosina. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POESI OCH MALERI.
49
sig inom samma rymd som »Luisella» af samme
författare, visa sig äfven, ehuru de i allmänhet
torde kunna sägas stå efter henne i värde, dock ega
fullkomligt samma förtjenster och fel som hon. Vi anse
oss icke ega anledning att ändra det omdöme, vi för
två år sedan fällde om denna förstling af Acharii
rent literära verksamhet. Man märker öfverallt på
både yttre och inre tecken, att dikterna äro alster
af en fantasi, som hufvudsakligen är van att ombilda
den yttre verkligheten och gifva henne konstnärlig
gestalt, som rör sig helst med form och färg samt
tecknar ypperliga situationer ur en i de flesta fall
interessant verklighet, med en förvånande kraft
att återgifva alla lifvets detaljer lika säkert i
meter och rim som med crayonen och aqvarellistens
pensel, men som deremot har föga tycke eller sinne
för deri inre verld af rörliga och hvarandra jagande
känslo- och tankebilder, som utgöra det material, med
hvilket skalden skulle gifva dramatiskt lif åt deri
i skarpa konturer uppdragna yttre bilden. Att denna
förmåga af skarp och klar teckning af situtationen
med dess accessoirer skall innesluta en för det
poetiska innehållet betänklig brist, är klart för
hvar och en, som följer Lessings ofvan antydda
grundsats att distin-guera, att »gifva kejsaren
hvad kejsaren tillhörer», att icke sammanblanda hvad
som utgör inom menniskoanden sjelf skilda förmågor
med skild verkningskrets och skilda frukter af
verksamheten. Hvad man sålunda saknar i de eljest
ypperliga detaljrnål-ningarna är, vi upprepa det ännu
en gång, ingenting annat an poesi eller just det,
som vi skulle vilja finna. De särskilda situationerna
äro oftast tecknade med mästarhand, de stå inför vår
fantasi som bestämda taflor, till hvilka stroferna
förhålla sig som underskrifter; men de olika
situationerna äro ej förbundna med hvarandra genom
någon naturlig och nödvändig utveckling. Personerna
äro figurer, som »posera» i den eller den tablån, men
de lefva intet verkligt lif, de sakna inre dramatisk
utveckling. Vi begära ej, att de skola vara utpreglade
karakterer, vi fordra i novellen ingen »psychisk
forskning», men vi ville, att de som menni-skor skulle
på något sympatetiskt sätt beröra vårt hjerta, göra
intryck ej blott på fantasien, utan äfven på känslan:
vi borde kunna älska eller hata dem, men nu äro de
oss nästan likgiltiga, och vi lemna dem utan afsaknad
samt äfven utan att af de väl tecknade figurerna ega
något fullt individuelt intryck. Främst står
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
