Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi. Erdmann, Bidrag till kännedomen om Sveriges Qvartära Bildningar. Text jemte ett atlas med 14 pl. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 ,
GEOLOGI.
på det läsaren icke må sakna allt fotfäste, meddelas
redan nu af dern en öfversigt, så fullständig,
som den ännu kan åstadkommas. De röda färgerna,
som utmärka de primitiva bildningarna, möta ögat
inom större delen af det färglagda området. Närmast
i ordningen komina de äldsta lagrade bildningarna
på Gotland, Oland, i en del af Skåne o. s. v. men
mest i fjälltrakterna ofvan Dal-elfven och längs
Kölen. Jurabildningarna intaga ett mycket obetydligt
område vid Öresunds norra strand. Kritbildningarna
ega betydenhet endast uti sydvestra delen af Skåne,
och allenast å dess sydvestligaste spets, på näset
vid Skanör och Falsterbo, träffa vi lernningar af
tertiärlagren. Inom den öfriga delen af vårt land
saknas de sedimeritära bildningarna; hafva sådana
fordom funnits der, äro de nu försvunna. Att ett
sådant försvinnande på vissa ställen egt rum, visas
uti hr Erd manus bok, som är egnad åt redogörelsen
för de krafter, som vållat dessa förändringar och
för verkningarna af dessa krafter. Jlori handlar om
den qvartära tiden och dess bildningar.
Tertiärtiden utmärker sig för ett blidt klimat, som
lät palmen frodas långt utom de gränser, hvilka nu
omsluta tropikverlden. Den följande tiden var denna
icke lik. Vid dess början egde kanske Atlantis,
om hvilken Plato talar, sin tillvaro; England var
en halfö, som sköt långt upp i norr; Balterna och
Öresund funnos ej, ty Sverige sammanhängde i söder
med fastlandet; Östersjöns nedra del var kanske land
och mot norr stod det nuvarande inhafvets vatten i
öppen förbindelse med ishafvet, hvars kyliga luft den
tiden icke neutraliserades af golfstrÖmmens ljumma
fläktar. Uti hafvet lefde blötdjurens nordliga arter
och på land må vi icke vänta oss antydningar om
bättre klimatiska förhållanden. "Väldiga ismassor
höljde vårt land, utbredande sig från de högsta
fjällsträckningarna till hafvets rand. Ödslighet
rådde allestädes, der vi nu bygga och bo, men likväl
icke orörlighet. Ismassorna skredo neråt, skrapande
klipporna, hopande och sammanpackande bäddar och
vallar af grus, så sorn våra dagars glacierer göra,
fårande och polerande de underliggande klipporna,
uti hvilka, det nedsipprande vatten med tillhjelp
af stenar, som sjunkit ned genom remnor i isen,
ursvarfvade otaliga jättegrytor. Så bortnöttes månget
sedimentärt lager, hvars spillror man nu finner
i grusbäddarna, åt hvilka derigenom förlänats en
större fruktbarhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
