Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi. Erdmann, Bidrag till kännedomen om Sveriges Qvartära Bildningar. Text jemte ett atlas med 14 pl. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
GEOLOGI.
Qvarken och Skånes sydkant, åskartan inskränker sig
till Mälare-landskapen.
Efter detta närmar sig utvecklingen alltmer till det
stadium, som nu är det rådande. Det från ishöljet
till en stör del befriade landet, lyfter sig allt
mer ur vattnet. Östersjön och Vesterhafvet äro ej
längre förenade, Vettern och Venern blifva skilda och
förvandlas sedan till insjöar; i norr stänger landet
förbindelsen mellan Ishafvet och Östersjön, hvars
vatten i stället finner en utväg genom Balterna och
Öresund. Hafsfaunan får en mindre nordlig karakter. De
tidigare aflagrade s. k. glaciala lerbäddarna börja
bearbetas af vattnet, hafvets såväl som strömmarnes,
och så möjliggöres uppkomsten af nya lerbäddar uti
det dåvarande hafvet, fastän allenast på mindre
djup. Dessa aflagringar, åkerlerorna, äro aldrig så
mäktiga och hafva ej heller så stor utbredning som de
tidigare lerorna I djupt inskurna vikar och utanför
grundare stränder, der vågsvallet icke var synnerligen
starkt, afsatte sig den med snäckskal ofta uppblandade
svartleran. Rullstensåsarnes bildning afslutas och
i synnerhet längs dem uppkomma vida mosandsfält
af den sand, som vågorna vaskade ut ur krosstens-
och rullstensgruset.
Att den tid, under hvilken dessa postglaciala
bildningar upp-stodo, var jemförelsevis kort,
synes af åkerlerornas mindre betydande mäktighet,
hvilka leror dessutom synas »icke få betraktas såsom
några till tiden skilda bildningar, utan såsom en
i ett oaf-brutet sammanhang fortlöpande kedja af
aflagringar, som endast af lokala omständigheter
erhöllo en något olikartad prägel på skilda
punkter af det vatten, som under tiden allt mer
föll undan från de kuststräckor, hvilka nyss deraf
öfversvämmades. Men än mer, de visa dessa fakta,
att den latenta metamorfismen med alla de kemiska
och elektrogalvaniska krafter, som stå densamma till
buds - denna naturföreteelse, som på olikartadt sätt
ombildat och till hela dess inre väsen förändrat så
många andra af vår jords äldsta och äldre bildningar -
äfven inom dessa yngsta aflagringar icke underlåtit
att yttra sin verksamhet, likasom den utan tvifvel
ännu i dag fortfar att göra det».
»Ty ingen del af materien, huru kall och död och
stenhård den än synes vara, saknar detta kemiska lif,
som understödt af atmosferilikernas ständigt skiftande
inflytelser, eller med tillhjelp af det öfverliggande
trycket hos ett med främmande ämnen mättadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
