Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyare tyska historieskrifningen rörande Gustaf Adolf och trettioåriga kriget. G. Droysen, Gustaf Adolf. Erster Band. Af S. F. Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 DEN TYSKA HISTORIESKRIFN. RÖK. GUST. II
ADOLF ETC.
formationen blott en lifsyttring af deri allmänna
pånyttfödelse af den europeiska civilisationen,
som mot medeltidens slut framkallades af en mängd
samverkande omständigheter och bland dem icke
minst af de återupplifvade klassiska studierna
samt uppkomsten af en literatur på modersmålet,
hvilken boktryckarkonsten i sin mön bidrog att
göra tillgänglig för folken och icke blott för
de lärde. Men den religiösa frågan trädde dock
i förgrunden, ingrep i hela samhällslifvet och
de politiska intressena och stämplade med sin
prägel det tidehvarf, som derför med rätta bär
kyrkoreformationens namn.
Kom så »jemvigtssystemets» tidehvarf, under
hvilket den kyrkliga frågan fick maka åt sig för den
verldsliga politikens intressen och beräkningar. Det
var »alliansernas» och de politiska »systemens»
tidehvarf, under hvilket denna politiks sjelfskrifne
ledare, regeringarne, i allmänhet utöfvade ett
patriarkaliskt förmynderskap för folken, hviket
icke alltid blef lyckobringande för myndlingarne. I
synnerhet fick Frankrike i fullt mått röna detta;
och från det franska folket utgick ock derför den
stora kris, hvilken, liksom reformationen, skulle
göra epok i civilisationens historia. Ludvig XIV hade
sagt: »l’etat c’est moi»: det var enväldets lösen;
knappast ett århundrade senare tänkte det franska
folket detsamma om sig sjelf - och omstörtade thronen.
Men det var icke blott den enväldiga konungamakten,
med hvilken revolutionen hade att kämpa. Ty ehuruväl
medeltidens mäktiga feodalaristokrati hade dukat
under i striden med konungamakten, hviladc dock det
franska samhällsskicket ännu alltjemt på feodala
grundvalar. De stora länen hade visserligen redan
längesedan hemfallit eller blifvit indragna till
kronan, men bibe-höllo äfven såsom provinser mycket
af sin forna sjelfständighet, sina egna privilegier,
domstolar, rättsplägseder, o. s. v. Den franska
statens författning hade derigenom ännu till en viss
grad ka-rakteren af en förbundsförfattning, uppvuxen
på feodal grund. Dertill kom vidare den privilegierade
ståndsskillnad,’som utbildat sig under medeltiden,
och som blef den nyare tidens arf från denna. Men den
franska staten kunde icke längre förblifva i detta
skick. Här var en genomgripande omskapning tidens
oafvisliga kraf. Den »konstituerande församlingen»
insåg det och skyggade icke tillbaka för den stora
uppgiftens halsbrytande svårigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
