Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om våra Grundskatter. Underdånigt Betänkande afgifvet af de för utredande af frågan om Grundskatternas inlösen den 30 December 1864 förordnade kommiterade. Kammarkollegii och Statskontorets Underdåniga Utlåtande den 12 Oktober 1867 öfver Betänkandet angående Grundskatternas Inlösen. Af C. G. Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM VÅRA GRUNDSKATTER. 163
parallelt med den utveckling, jordbrukaren gifver åt
sitt jordbruk, alltså komma att motverka jordbrukets
förkofran. Vid denna sistnämnda följd fäster sig
kommittéen dock icke, men framhåller deremot de
svårigheter, som alltid uppstå, när de skattskyldiges
delaktighet i en tung skatt skall bestämmas genom
uppskattning af deras förmögenhet eller inkomster.
Man skulle till dessa olägenheter kunna
lägga, att genom grundskatternas försvinnande
egendomspriserna ovilkorligen stiga i mön af de
försvunna grundskatternas storlek; att derför köpare
af jordfastigheter, enligt vanan i vårt land att i
allmänhet köpa för skuld, skulle blifva belastade med
en större, uppsägbar skuldbörda, som lätt, under en
tid af penningbrist eller fruktan skulle kunna leda
till deras ruin; att slutligen antalet af personer,
som kunde konkurrera om köp af en gifven egendom,
skulle blifva mindre, hvarför det sannolikt vore en
dålig affär af jordegarne att höja sina egendomars
värde genom inbetalande till staten af dera hvi-lande
grundskatters kapitalvärde.
Kommittéen kommer dock slutligen till den åsigten,
att grundskatter äro för jordbruksnäringen och
dess idkare menliga, när de medtaga en mycket stor
anpart af den beskattade egendomens behållna
afkastning. Dylik egendom förvärfvas ofta,
menar kommittéen, af personer, som ej ega någon
annan inkomstkälla. De förblifva då vanligen i
fattigdom. Har jord egaren tillika inkomster från
annat håll, är sådant en tillfällighet, som ej kan
förmodas skola på längden fortfara. En tillfällig
kapitaltillgång i jord-egarens hand skulle nu ofta
användas till att genom grundskatters aflösande,
om sådant vore tillåtet, höja jordens värde och
dymedelst bereda jordegaren en bättre ställning. Detta
förhöjda värde skulle sedan följa jorden äfven i en
följande egares händer, som »således, om han för
inköpet af egendomen behöfde ett större kapital,
också funne sig i besittning af en valuta, som
bättre förmådde återgälda hans arbete». Jordegendom
i allmänhet skulle så vinna större kapitalvärde och
lemna större behållning; och det är behållningen af
sjelfva jordbruket »som är den för näringen och dess
idkare säkrast påräkneliga tillgång och det af hvars
belopp näringens förkofran och dess idkares ställning
bero». Likasom inseende, att denna bevisning knappast
kan finnas tillfredssällaride, tillägger K. slutligen:
»Vore det likgiltigt hvad behållning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
