Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk folkkunskap. Hallands Fornminnesförenings Årsskrift för 1868. Hofberg, Nerikes gamla Minnen. Hyltén-Cavallius, Värend och Virdarne. Ett försök i Svensk Ethnologi. 2 delar. Brunius, Försök till förklaringar öfver Hällristningar, med femton planscher. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 SVENSK
FOLKKUNSKAP.
mythiska och halft ethniska väsenden. Granska vi hela
föreställningssättet, sådant det lefver i sägen och
folktro, finna vi hos trollen på ena sidan en mängd
rent mythiska drag, hvilka hänvisa till att de af
Värends-folk^et blifvit fattade såsom rena naturväsen,
- medan å andra sidan vi hos dem upptäcka historiska
drag, hvilka, enligt vår åsigt, ännu gömma folkets
hogkomst af de vilda urin byggare, som en gång
uppträdde i våra skogar». För denna författarens
åsigt, hvilken i mycket påminner om de gamla
tidernas sätt att draga sanningen ur de isländska
sagorna - de bortskuro alla historier om spöken
o. d. samt voro sedan öfvertygade, att återstoden,
som mycket väl kunde vara sann, också verkligen
var det - ville vi dock gerna se en mera bindande
bevisning. De ethniska dragen i sägnens skildring af
troll och jättar, behöfva, förefaller det oss, icke
vara annat än ett uttryck af samma bildningsgång,
som gaf gudarna mensklig gestalt. Våra förfäder,
som lefde närmare naturen än vi, kände sig alltid
stå i personlig beröring med hennes krafter, och gaf
dem, tack vare den anthromorphi-stiska tendensen,
sina egna drag, ehuru de vanligen i stolt medvetande
af sin seger öfver naturen, diktade dessa troll och
jättar såsom sig i det hufvudsakliga underlägsna, om
icke alltid i kraft, dock vanligen i förstånd. Att
uti dessa föreställningar kunde hafva insmugit sig
ett dunkelt minne af tidigare stammar i våra bygder,
är visst möjligt, men detta minne är då så formlöst,
att mycken vigt icke är att fästa dervid, och att
det allraminst duger att dervid anknyta hela systemer.
Så synes det oss. Framtiden får utvisa, hvad vigt man
bör fästa vid sägnens ord. Men till dess framtiden
uttalat sig för dess trovärdighet, synes det oss
bäst att bryta med de gamla vanorna och icke söka
upplysningarne om vårt folk och dess föregångare i
första rummet hvarken hos den klassiska forntidens
författare eller i folkets traditioner, utan i ett
grundligt studium af fornsakerna. Man bör derföre
icke försumma att egna sin uppmärksamhet åt sägnerna,
då det kan hända, att kommande generationer, mera
skarpsynta än vi, i dem kunna skönja något, der för
våra ögon endast synas orediga töckengestalter; ja,
då vi hålla före, att man genom fornsakstudiet kommer
säkrare till målet, skulle vi vilja säga: heder åt
den, som vill offra sig åt det mindre gifvande ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
